Aftonbladet – 2 september 1872, sida 3

ljöd appifrån ännu samma svar: Ingen Syns till. monsieur. Uttröttad af väntan och allvesamt orolig för den fara, som nu bade dem, beslöt William att uppehåll, gitt eget och guidens mod, genom att 3ja sig i språk med denne. Du 8er så ängslig ut, min vän, sade William på franska, håll couraget uppe, säkerligen är hjelpen nu nära. f den rotvälska, på hvilken den unge mannen svarade, kunde William dock gissa sig till att anledningen till hans ängslan var att det fanns någon i Chamoni som nu var orolig för hans uteblifyande. Hon kanske gråter, monsieur, och är förtviflad för min skull och det gör mig så ondt. Hvilken hon? Menar du din mor? Nej, monsieur, min hustru. William Treherne blef högst förvånad, då den som talade om sin hustru, endast var en aderton års yngling och såg ut att icke ens hafva uppnått denna ålder. Ni måtte gifta er tidigt här i landet. E England skulle vi betrakta dig blott som en pojke. Säger ni det, monsieur — jag fyide aderton år förliden Mars. Jag är inte för. ung att gifta mig, då jag är gammal nog utt älska Nå har du aldrig varit så länge skild från din hustru förr? Jo bevars, monsieur, men inte under sådana omständigheter som dessa. När kamraterna komma hem, skola de berätta henne utt jag fallit och blifvit skadad — ja! kanske le säga att jag är död; hon skall då blifva örtviflad innan jag hinner kem och hon är så ung att bära sorgen. Huru gammal är hon då? frågade Wik iam, fr