Aftonbladet – 2 september 1872, sida 3

Sällskapet för Norrlands väl. Efter en korrespondens till Stockholms Dagblad, rörande förhandlingarne vid nämnde sällskaps möte i Sundsvall, meddela vi här de resolutioner, som antogos å de elfva dis. kussionsämnena: 1:0) Att Norrlands naturliga rikedomar icke kunna i någon större mån tillgodogöras, så vida ej norra stambanan utsträckes längre upp i Norr land — (en medlem reserverade sig och ville hafva resolutionen formulerad så, att äfven en. skilda banors anläggande norrut skulle anses göra samma nytta). 2:0) Att en sådan utsträckning skulle fördel aktigt inverka på det öfriga Sveriges närings lif lika som på söder om Dalelfven anlagda jernvägars trafik. I förra afseendet framhölls, att konsumtionen af varor från sydligare delen af Sverige skulle blifva större, hvaremot derifrån lättare skulle kunna föras malmer till Norrland, hvarest sålunda en brukshandtering borde kunna uppstå och skogarna erhålla större värde, att Norrland i vida högre grad än nu skulle komma att förse det öfriga landet med ladugårdsprodukter, att en lika väsentlig som för både södra och norra Sverige fördelaktig omgestaltning borde försiggå i handeln, att Norrlands folkmängd skulle tillväxa i betydlig mån 0. 8. Vv. 230) Att en lämpligen utlagd transitobana mellan Sundsvall och Throndhjem är af den stora betydelse att den bör såsom stambana anses, enär densamma bör betraktas såsom för en vidsträckt orts alla industriella och merkantila förhållanden fördelaktig. Åtskilliga talare ansågo emellertid, att man för närvarande borde stanna vid att yrka på en rakt norrut gående stambanas byggande, ty om man begärde för mycket, kunde man riskera att få intet. Hiremot invändes å andra sidan, att i fråga varande transitobana vore af lika stor vigt som nordvestra stambanan, och att cm den blott komme till stånd, skulle den, i analogi med hvad fallet varit med Gefle—Dala-banan, framkalla norra stambanans utsträckning till någon punkt på densamma. För öfrigt kunde en sådan anordning åvägabringas, att båda banorna företogos till byggnad samtidigt. En medlem af mötet ansåg transitobanan vigtigare än den norrut gående, enär förbindelsen med ett alltid öppet haf vore af största vigt för Norrlands framåtskridande. 4:0 Att en fullt ändamålsenlig skogshandtering i Norrland bäst befordras genom a) att skogen får från hemman (ej blott kronohemman, såsom 1 ett telegram uppgifvits) på evärdelig tid afsöndras, med qvarlemnande af skog till husbehof, b) att kommunikationerna allt mera förbättras — och c) att åtgärder till förekommande af skogseldar vidtagas. 5:0) Att skogskomitens förslag i42 7 till skogsordning för Norrland ej bör antagas, emedan deri stadgade förbud mot att utan vederbörligt tillstånd för sågning använda stock af träd, som i genomskärning icke innehåller minst 8,3 dec.tum på ett afstånd af 16 fot från storändan eller 11 dee.-tum i storändan och mot att utskeppa sparrar, pitpropps eller annat rundvirke innebär rubbning i eganderätten ; . 6:0) Att årliga möten mellan Sveriges skogsegare, trävaruexportörer och förädlare af skogsprodukter böra föranstaltas och hållas på samma tid och ort som sällskapets för Norrlands väl hålles; 7:0) Att då en jimyägsförhindelse mellan nors isfri hamn i Nordlanden och Haparanda, ar År ugSnät, visser. . men frågan derom likväl .varbetad och af storartade dimenemyndigande lemnas styrelsen att annöt a upplysningar rörande behofvet, föroch öjligheten af en dylik jernväg; ett g.-rensamt bolag för anbringande sseakom. v i Norrland icke bör och ie tina bildas; är u varande ej ser sig i redssövlla Te sätt angifva de lexde till det visservardet i NorrIkpoayen, s. k. 10 procent my landtsammanknytas med Finlands jörne ligen är af stor vilat är ny, föga her slonar 9:0) Att så stånd att på åtgärder, som ligen önskvärd. mål botten nu befinti.r sinhysingar., utgöra