Aftonbladet – 2 september 1872, sida 3

des åt utsigten att blifva qvitt hans sällskap. Detta lyckades dock icke, ty ingen var så ifrig i anordningarne till den förestående resan som just William Treherne. Det blef öfverenskommet att de skulle resa från Chamoni för att bestiga Mont Blanc, derifrån skulle de som sagdt är fortsätta vägen öfver S:t Bernhard till Italien der Dåora af dem tänkte öfvervintra. De full: följde sin arschroute och anlände fyra dagar derefter till Öharmoni; tre dagar efter deras ditkomst beredde de sig ati bestiga bergenas konung, Jag ämnar icke ge någon fullständig beskrifning på sätt ech medel, hvaraf de begagnade sig, för att fullfölja den bedrift de hade i tankarne och hvilken blifvit utförd af jemförelsevis så få, men hvad mina fyra gentlemen angår, utföll deras försök bedröfligare än hvad man förr hört omtalas. Anlända till Chamoni fingo de veta att de guider som vanligen användas för dessa färder icke stodo att få, emedan de på annat håll voro upptagna;icke desto mindre, i stället att afvakta deras återkomst, antogo de erbjudandet af de första som anmälde sig, Om af denna anledning, väderlek eller tiden var otjenlig, vet jag ej, alltnog de fingo göra så stora omvägar, blefvo uppehållna så länge under uppgåendet, samt förstodo så litet af guidernas prat och gester, att de glut: ligen befunno sig omgifna och öfverskyggade af pyramidlika, otrafikabla glacierer, hvilka tvingade dem att börja ett återtåg som nu återstod att pröfva om det skulle blifva lika svårt som uppstigandet. Gräl och svordomar yoro till intet gagn, och som de fyra turisterna redap voro nttröttade, genomtfrusna och mycket hungriga, vände de sina steg åter nedåt Chamoni. Hvar och en af dem var utrustad med en fjellkäpp och dessutom medelst ett rep fästad vid