Aftonbladet – 31 augusti 1872, sida 3

just då han som mest ansträngde sig att deltaga i en munter scen och sjelf föra ordet vid ett glammandemiddagsbord, stod minnet af hans lugna, ärbara, nu öfvergifna hem upp i hans irrande tankegång — han såg den tåliga, milda Elfrida, väntande honom hem till middagen, såg henne under aftonen sitta midt emot honom, lutad öfver sitt arbete, såg under natten hennes fagra hufvud hvilande mot kuddarne, kanske med en tår ännu dröjande mellan de slutna ögon. locken och hela ansigtet talande om en, äh ven under sömnen förnummen smärta öfven något härdt yttrande åf honom. Detta borde kanske icke vara något egentligt skäl att göra William missmodig, men detvar i alla fall tillräckligt att störande ingripa i alla hans nöjen, göra honom snäf och vresig mot sina vänner, harmsen på sig sjelf och tankspridd hvad helst han företog sig, Pomfret anmärkte helt oförtäckt hans besynnerliga sinnesförfattving. Det lönar sig sannerligen inte för dig, William, att vara med om någonting roligt, ifall du inte kan göra dig angenämare än hittills. På min heder förolämpade du inte mademoiselle B..i går med din ohöflighet och ouppmärksamhet. Jag har aldrig sett dig så tråkig förr; på det sättet skall du, förbanna mig snart förlora ditt anseende som fruntimmerskarl. Jag vet inte hvad som kommit åt mig, Pomfrets;-svarade Prehernpe, s allting tröttar mig, och att vara uppmärksam emot en mängd fruntimmer, som kackla omkring en som en hop höns, det är mig rent af omöjligt. Jag är mätt på alltsammans och bryr mig inte Om att gå ut mera. 4 Tänker du att resa hemåt igen? inföll Pomfret hastigt. iFaorta Y