Aftonbladet – 31 augusti 1872, sida 3

sedermera följdes af tvenne delar 1823 och 1824 samt ett supplementhäfte 1835, har med rätta varit högt skattadt, isynnerhet då man betänker de jemförelsevis ringa resurser, hvaröfver förf., bosatt i en landsortsstad, hade att förfoga. År 1853 utgafs af dr Wistrand ett nytt supplement, som emellertid kanske icke fullt motsvarar de vid en fortsättning af Sacklens verk berättigade fordringarne. Med så mycket större nöje bör man emottaga den nya, omsorgsfullt utarbetade serie, beräknadt till 4 å 5 häften, hvilken nu i en prydlig utstyrsel framlägges, enligt hvad vi föreställa 0ss, icke blott för fackmän, utan ock för den större allmänheten, som häri skall kunna hemta månget intressant drag äfven utanför det statistiskt-biografiska qvantum man möjligen tänker sig här befintligt. Utgifvarnes plan synes i allmänhet vara att alla lefvande bland den svenska läkarekåren upptagas i den nya serien fullständigt, äfven om de varit inrymda i någon af de föregående, men af de aflidna blott de fullständigt, som ej varit att tillgå hos Sacklen eller Wistrand. Om de nyligen aflidna bland dem som varit i förra serier upptagna, meddelas vanligen blott hvad som kan hafva händt dem sedan den förra biografien skrefs. För märkliga personligheter eger dock helt berättigadt större vidlyftighet rum i detta såsom i andra fall. Att äfven några onödiga inkonseqvenser insmugit sig i afseende på omfånget, finna vi ganska ursäktligt, men taga oss emellertid friheten påpeka ett och annat, som i ett kommande häfte torde kunna undvikas. Sålunda uppräknas för aflidne dr S. P. Berg icke allenast barn, utan äfven barnbarn, en omständlighet, som, konseqvent genomförd, skulle bli alltför tröttande. Vidare är i sjelfbiografierna stundom en utomordentlig mångordighet om egna lefnadsomständigheter medgifven författarne, såsom framför allt är fallet med den i Ryssland bosatte, utmärkte sjukgymnasten dr A. G. Berglind, enligt egen uppgift några Br anställd hos den kejserliga familjen såsom professor i gymnastiken. Bland andra nära nog till det löjliga gränsande anekdoter i denna sjelfbiografi tillåta vi oss anföra några Tader med förf:s egna ord, rörande en händelse, som han kallar så egen i sitt slag, att den kan förtjena att här (i Sveriges läkarehistoria) omnämnas. Det heter nemligen: En dag, då Berglind som bäst vår sysselsatt på sin gymnastiksal. hvilken för tillfället var temligen fylld af patienter, inträdde chefen för medicinalstyrelsen, kejsarens lifmedikus dr Jenokin, åtföljd af sin adjutant. Sedan Berglind vi sat dem hvarjehanda inom institutet, och flera fate samlat sig i en ring omkring dem, ramtög Jenokin S:t Stanislai-ordens dekoration, livilken han i kejsarens namn fästade på Berglind, som stod der i sin grån arbetsrock, samt öfverlemnade till honom tillika riddarebrefvet jemte en smicktande skrifvelse från sig sjelf såsom chef för medicinska departementet, med lyckönskan till den uppmärksarhet, söm kejsaren fästat vid Berglinds nyttiga sträfvande att såväl i praktiskt som teoretiskt hänseende göra den medicinska gymnastiken känd i Ryssland. Rörande biografien öfver förste stadsläkaren i Stockholm, dr A.. G. Carlson skulle likaledes kunna erinras att utmärkelser sådana som att ha varit ordförande i en komitå: för afgifvande af förslag angående förbättrad renhållning af gator m, m; i Stockholm, jemte ledamotskapet i en hop andra samvetsgrant uppräknade komitd6er, knappast kunna för efterverlden, eller ens för samtiden, vara af något egentligt intresse. Att något faktiskt misstag förekommer i o tta arbete; torde vara ytterstsällsynt Vi ha dock: observerat ett sådant. Aflidne medicine kandidaten P. W. Bjerken upptages som äkta son af den berömde kirurgen, ar kiater Pehr af Bjerkån, hvilket emellertid, såsom visar sig redan af en blick i svenska adelns ättartaflor af den noggranne Gabriel Anrep, icke är öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Mot arbetets plan attinrymma äfven dem, som af döden eller på annat sätt afbrutits i sina medicinska studier redan före medicine kandidat-examens afläggande skulle kanske en och annan invändning kunna gö ras, men har man på detta sätt fått några mindre betydande personligheter så att säga ! på köpet, så han dock lyckligtvis äfven motsatsen inträffat, såsom förhållandet är med lefnadsteckningen öfver nuvarande direktorn på Manilia, O. PE. Borg, hvars me-l dicinska kurs I förtid albröts genom faderns död samt utnämningen till föreståndarskap vid institutet för döfstumma och blinda, Nog af, de inkonseqvenser eller oegentligheter, vi anmärkt, uppvägas mer än väl afl arbetets förtjenster, och i synnerhet må man . hålla utgifvaren Bruzelius, som nästan uteslutande redigerat lefnadsteckningarne öfver aflidne, räkning för den, möda han gjort sig att ur åtskilliga mindre bekanta källor samt ur dagblad och periodiska skrifter samla en mängd i annat fall lätt bortglömda uppgifter, ofta af. ganska mycket. intresse. Afven älskare af kuriosa kunna bland dessa biografier finna mer än en godbit, t. ex. angående dr J. M. Bergman; i lifstiden pro-: vincialläkare i Falu distrikt, en särdeles originel och företagsam man, som i nämnda stad med framgång anlade snusfabrik, stampverk och boktryckeri samt lät på papper från eget bruk trycka med egenl press en af de flere böcker han utgitvit. Egendomliga äro, ock notiserna. om en kan didat P. G. Broman, utnämnd läkare vid Dalarö fästning år 1844 (t på Dalarön 1867), författare till åtskilliga smärre poetiska eller ock agronomiska småskrifter! Att en doktor Bergsten i lifstiden varit bo satt på Mauritius, att en son till den ännu lefvande provincialläkaren Blume hamnat il: Honolulu m. m. är ja ock pikant nog. Bland i: omständigheter af vigt rörande de aflidne påpeka vi; att då de sjelfva aflidit i någon farsot under utöfningen af sitt yrke, deniia STEEN EERO er SN Blämtinmar 7 annat: hilsa Halda nå menaval