Aftonbladet – 31 augusti 1872, sida 2

ned på Cahariska öarna och Malorca skall sällskapet hafva medlemmar. Såsom bekant ar spanska regeringen på senare tiden upprädt med repressivåtgärder mot sällskapet. I Italien har Internationale hittills haft mycket mindre framgång. Detta land har endast i några få större städer en mera itvecklad fabriksindustri, och om det äfven har fera hundra arbetareföreningar, äro endast fem eller sex af dessa föreningar sektioner af Internationale. En arbetareförening i Neapel (der Internationales enda på italienska skrifna organ, Fratellerza, utkommer) uttalade på sin tid sympatier för Pariskommunen. Hon upplöstes genast af regeringen och hennes papper konfiskerades. Paris-Journal meddelade under kommunen en skrifvelse från arbetare i Milano, i hvilken uttalades deltagande för Parisinsurgenterne, och de inbjödos att söka skydd i denna stad. Vid anställd undersökning visade det sig emellertid, att de tre undertecknarne af adressen icke befunno sig i Italien och att det stora antal arbetare, på hvilkas vägnar de talade, var helt och hål: let illusoriskt. Utan tvifvel gafs det då och gifves ännu ett stort antal arbetareföreningar i Italien, hvilka fullföljde politiska syften och eftersträfvade en förbättrad ställning för sin klass. Men de följa nästan utan undantag Mazzinis läror och råd, och denne var en afgjord motståndare till Internationale och offentliggjorde kort före sin död i sin tidning, Roma del Popolo, en varning till arbetarne för detta samfund. I! slutet af detta manifest heter det: I bören bedöma Internationale efter dess mål, icke efter antalet af dess anhängare. De at ledarne och de mest framstående medlemmarne predikade grundsatserna äro 1. Förnekandet af Gud d. v. s. af den enda, eviga och orubbliga grunden för edra pligter och rättigheter. 2. Förnekandet af fäderneslandet och nationen d. v. s. af den skiljepunkt, som I oundgängligt behöfven för att rädda edra och mensklighetens intressen. 3. Förnekandet af den personliga egendomen d. v. s, af hvarje eggelse att producera mera än hvad som oundgängligen behöfves för dagen. Egendomen, när den är ett resultat af arbete, representerar den fysiska verksamheten, likasom tankeh representerar Intelligensen;Dessa få ord torde vara: tillräckliga för att visa eder, att Internationale på intet sätt kan gagna vår sak. I Schweiz har förbundet ett jemförelsevig betydligt antal anhängare och medlemmar. Till följd af en högt utvecklad fabriksindustri i de större tyska kantonerna och i den fransktalande vestern har här uppstått ett talriktproletariat, och de demokratiskalinstitutionerna ha skyddat äfven sådana föreningar, som verkade i socialdemokratisk eller kommunistisk riktning. Uppgiften att förbundet här räknar omkring 14,000 medlemmar torde knappast vara öfverdrifven. Internationales anhängare ha här delat sig itvenne federationer, af hvilka den ena omfattade föreningar i de tyska kantonerna, den andra, föreningarne i romaniska kantonerna jemte två sektioner i Luzern, ochi synner: het under de senaste åren har den sistnämnda i synnerhet gjort stora framsteg. Nu ha på den kongress, som hölls den 2 och 3 sistl. Juni i Vevey, den tyska och den franska gruppen samt den sedan någon tid i Geneve bestående italienska sektionen förenat sig till en branche, som omfattar hela Schweiz med undantag af några dissidenter i Jura. På denna kongress voro visserligen endast tio sektioner representerade; men i Genåve ensamt finnas icke mindre än tjugusex sådana, af hvilka en består af arbeterskor. I de öfriga romaniska kantonerna finnas tio sektioner, nemligen en i Pau de Vaud en y Lausanne, en-i Vevey och en i Aigle, i Wallis en i Monthey, i Ticino en i Locco. De tyska :kantonerna ha sektioner i Zirich, i Basel, i S:t Gallen och i Rorschach. Den förnämsta bland Internationale3 på franska skrifna organer är dån i Genöve utkommande tidningen HEygalite. Dess organer på tyska språket äro en likaledes i Geneve utkommande Vorbote och en i Zärich utkommande Tagwacht.