Beckman genmälte nu att. han tills vidare af en yrkande om brefvets införande i proto ollet. . Före vitnenas hörande anköll åklogaren at till hr Schloss få framställa den förfrågan, hura vida ej det förra rättegångsdagen hörda vitnet handlanden N. F. Siden, för Schloss räkning och för hans penningar uppköpt hudar, då i så danhändelse detta af svaranden förebringade vitnesmål blefve utan all betydelse. Hr Schloss förnekade detta förhållande. ! Åklagaren hade inkallat fyra vitnen, af hvilka det första, bokhållaren hos firman Thorman 8 Högström, J. Boman berättade, att han af rä kenskaperna sett att firman den 16 September 1868 i kommission för försäljning mottagit 184 T hudar. Dessa hade förså!ts till hr Schloss och i hans magasin i vitnets närvaro afvägts, men hade då vitnet gjort anmärkning, emedan han ansåg den uppgifna vigten vara för ringa, Den som afvägt hudarne hade då förklarat att något misstag skett, hvarefter rättelse genast blifvit gjord genom att somliga vigter togos från vågen och andra ditställdes i stället. På fråga meddelade vitnet att han tyckte att de borttagna vig terna ej voro lika med svenska vigter, 1aen hade ej! fäst något afseende dervid utan blott antecknat den sist uppgifna rigtigavigten. Vitnetförklarade sig hafva uppfattat den första vägningen såsom ett misstag och meddelade, på derom framställd fråga, att hr M. Schloss vid tillfället ej varit närvarande utan, som vitnet ville påminna sig, då varit bortrest. Derefter hördes bokhållaren V. Granlund om ofvan omnämnde lumphandlaren Björkman i Upsala under åren 1869 och 1870 vid leverans af lump till Schloss erhållit undervigt, men derom hade vitnet sig intet bekant, utan upplyste endast att Björkman efter sortering af lumpen, som afvägdes med svensk vigt, fått betalning och tillade vitnet att differens alltid var oundviklig. På fråga vidgick vitnet att hr M. Schloss ofta varnat sina biträden för att förblanda de tyska vigterna med de svenska. Ogifta lumpsortererskan 9. Clason, som för några år sedan varit anställd hos Schloss, meddelade På framstälda frågor att hon icke sett någon origtighet begås vid vägning och ej iheller i magasinet någonsin sett tyska vigter, ehurn hon hört omtalas att sådana skulle finnas. Åklagarens fråga till vitnet om hon ej vid ett tillfälle hört ett af Schloss biträden yttra: Skynda er ned efter tyska vigterna, ty nu är Björkman här!.besvarades nekande. Fjerde vitnet, ogifta lumpsortererskan M. Larsson, hade sig bekant att Björkman sålt lump till Schloss, men hade aldrig aktgifvit på vägningen. Ej heller hade vitnet någonsin sett andra än svenska vigter i magasinet. . Åklagaren tillkännagaf. att han till detta förhör inkallat ännu två vitnen, nemligen bergsmannen Fromell och p gan Charlotta Keller, och att den förstnämnde förebringat laga skäl för sitt uteblifvande. Hvad deremot den senare beträffade, upplyste åklagaren att han talat vid henne, men då hon i förgår skulle kallas i sitt hemvist, var hon derifrån försvunnen, utan att åklagaren sedermera kunnat erhålla någon under-. rättelse om hennes vistelseort. Med anledning häraf begärde åklagaren fjorton dagars uppskof. Rättegångsbiträdet yrkade att åklagaren skulle åläggas att vid nästa rättegångsdag förebringa all bevisning i målet, och förnyade häradshöfding Beckman nu sin begäran om det ofvan omförmälda brefvets intagande i transumt till dagens protokoll, tilläggande: -Brefvet hedrar ej herr stadsfiskalen ! Åklagaren svarade härpå att det sännu mindre hedrar rättegångsbiträdet att på enskilda vägar anskaffa bref i afsigt att dermed skandalisera åklagaren. Efter öfverläggning resolverade rätten, attbrefsransumtet. som befanns icke vara till uppgifven person stäldt, mot åklagarens bestridande ej skulle protokollet intagas och uppsköts målet till den 12 September, då det åligger åklagaren att föresringa all den den bevisning, hvaraf han sig i nålet vill begagna.