Aftonbladet – 30 augusti 1872, sida 3

skilsmessa är det enda sätt hvarpå din make kan komma att tänka allvarsamt på dig och återvända till dig med samma känslor som han hyste förr, ty jag är öfvertygad att han älskade dig i början, Elfrida. Det tror jag aldrig han gjort, sade Elfrida, hvars ögon likväl antogo ett uttryck af glädje vid systerns försäkran. Jo, utan allt tvifvel gjorde han det, upprepade Grace. Kanske har det funnits någonting i ditt eget väsende, som för en tid minskat hans tillgifvenhet för dig. Han har naturligtvis blifvit djupt sårad och man wåste förlåta hans häftighet samt att han icke genast kan förlåta! dig. Han litade på dig, Frida, och äfven på sin kusin och det måtte kännas mycket hårdt att blifva besviken. Jag trodde inte att du skulle gå öfver på hans sida, sade Elfrida sorgset. Det har jag inte heller gjort käraste syster, jag ser hans fel vida bättre än dina, emedan jag inte älskar honom såsom dig, men häruti måste jag erkänna, att han har anledningar för sin förbittring, andra skulle kanske tycka fören skilsmessa till och med, Elfridas tårar började att ymnigt flyta. Ni ären alla emot mig alla utom em, hviskade hon. ; O, Frida, Frida, säg inte så, jag skulle vilja göra allt för att se dig Tycklig, men i detta fall måste du vara tålig och öfverlemna utgången i Guds hand: Upphör inte att hoppas och tröttna inte att bedja ; himlens nåd räcker alltid till för dem som orubbligt förtrösta derpå. Nätterna voro förfärliga för Grace; under Elfridas återkommande anfall. af yrsel nödgades hon ensam vaka hos henne på det att ej den sjukes besynnerliga yttranden