Aftonbladet – 30 augusti 1872, sida 2

Article Image
förhoppning att vid en kommande riksdag ett nytt organisationsförslag, innebärande mera tillmötesgående, än hittills varit fallet, skulle komma att för representationen framläggas. . Vi må tillstå att man, särdeles om de förhållanden under hvilka hr, Weidenhjelm gjorde sitt inträde i konseljen tagas i betraktande, i de siteråde yttranden i Hvilka kärnputikter skulle vara: att krigsministern anser som en nödvändighet att bearbeta utvecklingen vf redan befintliga försvarspunkteri en riktning, som underlättar och påskyndar hvil ken organisation af försvaret, som ock slatligen må blifva antagen, svårligen skall kunna drägs samma slutsats som hr Key. Om vi nemligen icke alltför mycket bedrager oss har af förre krigsministern liknande yttranden blifvit fälda, liksom utförliga förslag, gående ut på att göra våra stridskrafter, för hvilket fall som helst, för sina ändamål mera lämpliga, i verkligheten blifvit framlagda, utan att sådant inför hr Key fått lända som något skäl för understödjande af desamma, men möjligen existera mellan hr Key och krigsministern några intimare förbindelser eller något föreningsband, som gifver den förre tillfälle att mellan raderna i den senares yttranden läsa eller i hans åtgöranden i öfrigt finna planer, dem hvar och en annan har svårt, om icke omöjligt, att utforska. Hr Key som sedermera använde åtskilliga slingerbultar för att förmå sina anhängare att biträda förslaget om mö tesanslagets höjande och dervid slutligen förespeglade, hurusom de ökade kostnader, soil genom öfningarnes ökande skulle drabba rustoch rötelåilare, huru de nuvarande soldaternas eget växande missnöje med frånvaron från hus och hem, samt slutligen de ökade statsutgifterna och den ringa produktionen, skulle föra derhän, att den ialla fall raskt fortgående förvittringen af vår nuvarande försvarsorganisation skulle, i stället för att fördröjas, komma att påskyndas; han röstade nu, af ömhet alltså för rustoch rotehållares samt det allmänna bästa en tillökning i anslaget för indelta armens och Wermlands fältjägareregementes öfninningar af 200,000 rdr. Men hurn betedde sig samme patriot t, ex.: år 1869 i fråga om samma anslag? Det var då, på eätt vi erinra oss, utaf flera reservanter inom statsutskottet, under åberopande af hr Jöns Perssons i sådant hängeehde framträdda yrkande ifrågasatt, att ordinarie anslaget till indelta armens va penöfningar skulle med 442,000 rår nedsättas. Hr Key, som helt naturligt i likhet med grefve Posse biträdde detta förslag, fann den oundvikliga följden häraf, eller in ställandet af 1870 års regementsmöte, vara utan rågon betydenhet, Dessa samöfningar voro för honom då af intet värde. Han sökte göra det troligt, att en föregående talare i en af honom framstäld bild, liknade regementsmölena vid armbygnadens fönster och hr Key, genialisk som alltid, eriorade med anledning deraf, att det äfven gilves bygnader med blindfönster och att om dessa kunna vara ändamålsenliga som dekoration, så äro de derföre icko nödvändiga. Hr Key har naturligtvis numera, gedan nuvarande krigsministern förklarat dessa möten vara oeftergifliga föregångare till fält tjenstöfningarne, funnit dem vara af nöden påkallade, hvadan han icke heller ifrågasatte ens några dagars indragning af dem för de regementen hvilka hade att för året utgöra fälttjenstöfningar, om hvilkas bytta hr Key naturligtvis denna gången var med allmänna opinionen så väl bland militärea som inom representationen, fullt ense. Hr Key erinrade vidare, under sitt anförande år 1869, Ihura före 1860 års riksdag, regements mötena egde rum endast hvartannat och någon gång hvart tredje år och dertill varade blott fjorton dagar och huru detta skedde under tider för oss långtmera vidtutseende län nu, utan att likväl någon då ansåg oss lodugliga till strid. Hr Key röstade derföre för mötesanslagets nedsättning med 442,000 rår. Om man nu vill jemföra dessa meden kort mellantid afgifna yttranden med hvarandra och dertill erinra sig, huru hr Key, under det senast afgifna, tillkännagifvit att om den förutvarande krigsministern sutit qvar, skulle det ifrågavarande anslaget ofelbarligen icke blifvit bifallet, så skall man förvåna sig öf ver hans oförsynthet, då Lan i högstämå pathos i slutet af nämnda sitt yttrande förklarar sin fordran vara att, först fosterland och sedan parti, först allmänt väl och sedan enskilt intresse skall gälla. FEET RTRSSKARO

30 augusti 1872, sida 2

Thumbnail