Aftonbladet – 30 augusti 1872, sida 2

statsutskottet) ansett sig skyldig tillstyrka ls! vifall till förslaget om anslagets höjande till lt 1,200,000 rdr, hvarigenom hr grefyen ock jd: ör sin del anslog omkring 250,000 rdr tilllfr löstfälttjenstöfningar: lö Mot hvad en talare (hr Mankell) framhöll d ill stöd derför att anslaget borde kunna be. K stämmas till 1,100,000 eller det belopp, hvarill förre departementschefen, med fästadt afseende derpå att riksdagen ogillat den af K. M:t föreslagna tillökningen i det indelta infanteriets numerär, förklarat anslaget kunna lämpligen bestämmas (någon tillökning i tiden för skolorna, medförande en kostnad, som det vill synas, af omkring 30,000 rdr var likväl vid denna förklarings afgifvande icke ifrågasatt) uppträdde hr grefven med den erinran, att nyttan af dessa öfningar berodde just derpå, att en större styrka af alla vapen kunde sammandragas. Med nöje erkänna vi att hr grefven i sitt resonnemang rörande vigten att hålla våra trupper öfvade haft fullkomligt rätt. Vi långt ifrån förtycka honom hans intresse denna gången för höstfälttjenstöfningarne och vi fästa oss icke ens vid hans sväfvande uttryck om den större styrkan, men vi kunna icke nog förvåna 0os8 — ty vi vilja så gerna anse hans bevekelsegrander rena — öfver hans bristande blick och förutseende år 1869, då hän vid riksdagen, under debatten om samma anslag, öfningsanslaget för Indelta armån och Wermlands! fältjägare, yrkade att detsamma, utgörande då 884;000 rdr, skulle med 442,000 rår nedsättas, förmenande att om denna åtgärd vidtoges blefve i sjelfva verket följden ingen annan än den att äfven 1870 års regements-i: möten indroges (som bekant är, vidtog K.j M:t denna åtgärd 1869), hvilket då syntes för hr grefven betyda intet, ty nödvändigast föreföll honom den första öfningen kom-1 panivis och rekrytskolorna, men deremot min-1 dre väsentlig sammandragningen af det äldre manskapet till gemensamma öfningar. Men måbända hade man ännu ej då inom hr grefvens läger utvecklat det ståtliga baneret, å hvilket fosterlandet och allmänt väl sattes framför parti och enskilda intressen. — Vi vända oss nu till br grefvens trogne vapendragare, hr frib. Ericson, som under debatten i nämnde fråga vid denna riksdag till en början förklarar att detta anslag icke kunde, till följd af dess egendomliga natur, bedömas endast med afseende på dess nytta och nödvändighet, utan äfven med hänsyn till andra omständigheter. Och dettal. hänsyn, förklarar hr friherren något längre fram, gäller mindre sjelfya saken än hurudana statsverkets tillgångar äro och i hvad mån dylika fältöfningar kunna föranleda till ytterligare tunga för -rustoch rotehållare, , Visserligen var hr friherren i sådant af seende af samma åsigt, som han vid sista riksdagen uttalade; men — ty det gafs ett men — för att rätt kunna skörda frukterna af den seger majoriteten i kamma ren vunnit öfver K. M:ts regering, angående armåns organisation, fann frih, nödigt att med hofsamhet begagna densamma samt att kammaren mötte den nye krigsministern med tillit och förtroende; och i den kongl. propositionen, förmenade hr frih., fannes ingen punkt der man så tydligt kunde uttala ett sådant förtroendefullt tillmötesgående som i denna — och märk — hr frih. voterade omkring 250,000 rår till fälttjenstöfningarnes hållande på hösten. Vi antaga att hr frih,, i egenskap af ledamot afstatsutskottet, varit i fullt medvetande derom att hans votum gälde 250,000 rår till fälttjenstöfningarne, ehuru han i början af sitt anförande uppgat att anslaget till dessa öfningar gick ut på endast 200,000 rår. Uppgiften grundade sig sålunda på en misssägning, den hans samvetsgrannhet förbjöd honom att ur protokollet bortjustera. Vid lagtima riksdagen år 1871 yttrade sig hr frih. specielt mot dessa öfningars hållande . på hösten. Våra klimatiska förhållanden lägga derför hinder i vägen. Öfningarne skulle i medlersta Sverige icke kunna börja förr än i första hälften af Oktober och hurudan är då väderleken? I allmänhet sådan att ändamålet alldeles icke kunde anses vara uppnådt och man skulle derföre snart nog öfverge försöket. Före-l. taget vore opraktiskt och det återstode der-. för intet annat än att, såsom man hittills gjort, hålla dessa manövrer på sommaren i förbindelse med regementsmötena. Det är i denna punkt i K. M:ts proposition, oml. hvilken hr friherren för knappt ett år sedan sålunda yttrat sig, som hr friherren för sin del funnit vara den, i hvilken man lämpligast kunde och borde uttrycka tillit och tillmötesgående. Men för sjelfval: den föreslagna åtgärden hade hr friherren ju ej det ringaste förtroende och för hål-: lande af dessa öfningar å den enda tid, hr friherren fann derför tjenlig, skulle, med iakttagande i öfrigt af de anordningar hr friherren ansåg lämpliga, 100,000 rårs anslag vara fullt tillräckliga. Hr friherren trodde år 1871 att man genom att bevilja denna summa icke förbisett hvad som till armåns öfning oundgängligen behöfdes, men deremot iakttagit att icke onödigtvis föreslå medel till större utsträckning än behofvet kräfde. Det är nu med uppoffring således af egen öfvertygelse om det lämpliga af dessa öfningar, och i känsla af att 150,000 rår onödigt förspilles, som den ädåle friherren, för att visa sitt tillmötesgående mot den nye krigsministern yrkar bifall till detta anslag, — Vi komma nu slutligen till hr Key — tillåtande oss en liten jemförelse af hans yttranden förr och nu i denna punkt. Hr Key fattade nu 1872 lätt de betänkligheter som yttrats mot detta an slag och hade sig väl bekant att talrika motståndare till anslaget funnos inom kammaren, men det vore tydligt att orsaken härtill icke kunde vara njagghet mot vårt försvar ej heller kunde motståndet mot anslaget till öfningarne ligga i något missnöje mot den nuvarande krigsministern. Hans förslag vore hållna inom måttlighetens gränsor, och af de uttalanden, han hittills afgifvit, framgick, så vidt hr Key kunde finna, att han för sin del ej vidhöll den gamla försvarsorganisationen. Hr Key citerade nu de krigsministerns a mma ss må kk VR ha DV 4 DD OO BF: 23: VI rt D0 ken kl mr fr mm mr bt DE KR för rt ft jr äg er mm MMMM