Aftonbladet – 29 augusti 1872, sida 3

Derför, I lärde, försmån ej de landtliga sedernas väse Hvilket vi hylla med fog, genom sin enkelhet, t godt! Derför, I ädle, försmån ej de gollysta blommorna eller, Hvilka vi samlat, ty se! oskulden ver dem behag. Väl vid den fest, som vi fira, ej folket sig samlat i hopar, Ack! men dryaderna se dock på de sällsamma ing. Tyst ur den mörkblå våg de sköna Najader sig Öja, , Undrande mycket hvad nytt dagen för med i sitt sköt. Osedda ting de se: en skara af lärde, som denna Vördnad värdig och pris, sällan på bygden man ser. Väl! må vi glade med blommor de åldriges hjessor bekransa, Blomme för Sri dar så deras välgång och frid! Vördade fäder! Hell och åter hell eder! Himlen Brede sin rikliga nåd hägnande ut öfver er! (Kransarne påsattes.) Till C. E. Hallström. Som när fjellens höjder af rodnad höljas, Och ett ljusrödt sken deras anlet målar, Så en rosig glans kring ditt lif sig fönte, Vördade biskop! Som på hvälfda himmelska banor fridfullt Klara stjernor vandra i jemna kretsar, Så i stilla, ostörda banor skride Lefnadens stunder! Till Chr. Stenhammar. Skönt ditt rykte, grånade kämpe, lefve, Du, som skarpsynt strider med ljusets vapen! Och till dig med vördnad de lärde blicke, Oböjd af åren! Till Tsaac H. Kinnander. Länge, Herrans tjenare, må du lefva, Länge dväljas, from, uti templets salar! Sent i Wetterns blånande bölja sjuke Din lefnads stjerna! Till C. Meurling, af törnen menniskosjälen såra, Himlen trädde mildt dig från dem! Han kröne Ljuft-med fröjd din ålder och skingre hjertats Mörka bekymmer.