Aftonbladet – 29 augusti 1872, sida 3

Ack, mitt barn, den kanske aldrig inträffar. Dessutom kännes det, som om jag allrig mer skulle kuana bli en passande gäst på ett bröllop, Jag hoppas att du varit gift I många år när jag kommer tillbaka och då har flera små nevöer och niecer att oresentera för mig. Jag är bra ledsen att Elfrida ej är-i VMilborough, sade Agnes, för att taga afsked af dig, Hon blir säkerligen mycket beIröfvad då hon får köra att du rest. Har lu skrifvit till henne, George 42 Nej, det öfverlemnar jag åt dig, Agnes, Var henne ständigt en god och uppriktig vän, Gud välsigne eder mina kära — nu farväl.s Några timmar derefter steg han ombord på Bellepheron, destinerad till Calcutta, och endast Charles Digby stod ännu vid hans sida för att mottaga den sista afskedshelsningen. Se till min mor, Charles, och var vänlig smot henne, ty hon skall säkerligen komma att bittert sakna mig. Skulle jag inte komma illbaka, tillfaller Ariscedwyn dig och Ågnes och må det åå stappa inom din ätt i .usende generationer. Treherne! tala inte så. Glad och helbregda hoppas jag få se dig åter, min helerlige, bäste broder, och jag villinte tänka mig några sannolikheter för mind söner att blifva arftagare till Ariscedwyn. De äro temligen säkra, sade George tankfynllt, ty jag tror att andra sannolikheter blifva mycket små, hvilket jag kommer tillbaka eller ej.z Då Charles Digby efter ett innerligt farväl till sin mest värderade vän återvände till Milborough tänkte han för sig sjelf, att förlusten af Helene gripit George mycket mer än ban någonsin angt När, Bellephe