VW NIER VARAR RMEVER MU ERT IEVESse Också ett hundraårs-jubileum. Året har varit rikt på jubilger, som mer ler mindre ståtligt firats. Vi ha erinrat 3 tvåhundraårsdagen af Georg Stjernhjelms ;d, hundraårsdagarne af Frans Mikael Fran ins födelse och Emanuel Svedenborgs död. lan har i Sverige talat om den 19 Augusti 772, preussarne helighålla minnet af Polens irsta delning, vetenskapsakademien i Bruxles firar sin hundraåriga tillvaro och Norge lädes vid sin tusenårsfest. Det vore skaa, om ännu ett hundraårsminne skulle förises, en svensk stiftelse från 1772, som till denna stund öfverlefvat så många af tustaf III:s verk, och som efter allt uteende har ännu många århundraden framör sig, om den ocksä icke med någon säerhet kan påräkna att få blifva ett ensamtående undantag från regeln om de menskga tingens förgänglighet. Vi mena den venska bibelkommissionen. MN Det var år 1772, den kommission instifades, som sedan under jemnt ett århundrae förgäfves bemödat sig att åstadkomma n antaglig bibelöfversättning, som trots de ikaste hjelpmedel misslyckats i den uppift, hvilken för trehundra år sedan på kort id utfördes af ett par män — förmodligen stan hjelp af fonder, tjenstledighet, rikiga och dubbla arvoden, sekreterare, amauenser, renskrifvare med flere den moderna idens uppfinningar och förbättringar, som j kunna så noga specificeras. När komnissionen förordnades, blef till bestridande : Mf dess kostnader beviljad en afgift, som inill näst derpå följande riksdag skulle utgå, första året med en, och hvarje at de följanle med en half procent af kyrkornas behåll na kapital. Bortglömd å 1778 års riksdag, utgick den emellertid ända till och med år 1785. Presteståndet anhöll 1786 och K. M:t biföll samma År, att denna s. k. bibelprocent skulle upphöra, emedan de insamlade medlen ansågos för företagets fullbordan tillräckliga. Derjemte lärer bibelkommissionens fond hafva erhållit bidrag dels från några allmänna kassor, dels genom frivilliga gåfvor medelst utfärdade subskriptionslistor. Från 1830, då den utgjorde 33,982, Hade den 1860 stigit till 59,900 rdr rmt. Annu år 1869 visade den en behållning till påföljande år af mer än 48,000 rår; men sedan dess lärer den hafva varit utsatt för äfventyrliga påkänningar, i det att dess tillgång, för några månader sedan, i en offentlig handling uppgafs till mindre än 30,000 rdr. Det torde sålunda kunna befaras, att det ej skall dröja rätt långt in på kommissionens andra Ärhundrade, innan direkta statsanslag för hennes fruktbringande verksamhet i fråga sättas. Medan vi tala om bibelkommissionens kassa, må antydas vissa egendomligheter, som göra denna komit6e äfven i det hänseen det unik bland vårt kära fäderneslands legion af komit6er, och som ha sin märkvärdighet vid sidan af hundra års resultatlöshet. Först 1869 års statsrevisorer påpekade, att bibelkommissionens räkenskaper dit intills ej undergått vare sig kammarrättens eller statsrevisionens granskning, hvilket föranledde först en skrifvelse från 1870 års riksdag till K. M:t och dymedelst befallning från K. M:t om iakttagande för framtiden af en nog länge förbisedd grundlagsenlig ordning, så att omsider kommissionens räkenskaper år 1871 framlädes för den då samlade statsrevisionen. Denna lärer ha tyckt, att de högvördige teologer, som ej haft tid att medhbinna sitt egentliga uppdrag, ej borde besväras med en rätt betydlig medelsförvaltning, och påpekade att statskontoret lämpligare kunde öfvertaga detta bestyr, hvilken åsigt vann riksdagens bifall, som för några månader sedan härom ingick med en framställning till K. M:t, hvadan det är att motse att kommissionen snart skall besparas onödig förlust af en dyrbar tid. . En annan egendomlighet är den, att kommissionen, hvars ledamöter åtnjuta 10 rdr dagtraktamente, derutöfver af gammalt åt sig sjelfve dekreterat och ur kassan uppburit rätt betydliga honorarier eller gratifikationer för hvad de ansett sig hafva väl gjort och utfört. Att man på allra sista tiden visserligen ej öfvergifvit systemet af dubbel betalning, men funnit tjenligt att söka K. M:ts bekräftelse å den taxering at sina förtjenster, man sjelf uppgjort, skulle vi tillskrifva någon inflytelse frän den starkare dager af offentlighet, som på senare tider fallit öfver den till åren så vördnadsvärda inrättningen, derest vi ej möjligen då kunde anses förolämpa de ärade ledamöterne genom en insinuation om menniskofruktan, hvilket från oss vare fjerran. På sitt sätt beslägtad med sist anförda egenhet är den, att en af kommissionens nuvarande ledamöter lagt den märkliga sjelfförnekelsen i dagen att i en, enligt hans egen högtidliga förklaring, onödig och omöjlig uppgifts tjenst uppbära kanske rikligare ersättningar, än någon af hans medarbetare. Sjutiofem år efter bibelkommissionens instiftelse väckte professor Lindgren 1847 i presteståndet motion om aghåljep hos K: M:t, att bibelkommissionen måtte upplösas, emedan han trodde hvarken på behofyet af en ny bibelversion för kyrkan eller på möjligheten att till församlingens och religionsns sanna båtnad åvägabringa en sådan. Hr professorn nekade visserligen icke, att den gällande bibelöfversättningen flerestädes vore oriktig, flerestädes obegriplig; men man borde likväl endast rätta ett eiler annat anstötligt eller med alltför ålderdomlig släpighet Vehäftadt uttryck! Att hr professorn ändock 1862 inträdde i kommissionen, af hvilken han fortfarande är medlem, skulle man vilja förklara derigenom, att hans ksigter för. ändrats mellen åren 1847 och 1862; men sannolikt är ej den förklaringen träkandg. Sk mun RT gg kh I lag Gets at RR bt RA KR AG AO