Aftonbladet – 28 augusti 1872, sida 2

Treherne, och derföre George är dn obenägen för ett andra giftermål, är det ej gå? Jag skulle inte kunna tänka på ett sådant under min nuvarande sinnesförfattning, svarade brorsonen och det är ej sannolikt, att den kommer att förändras. Det kan blott tiden utvisa, onkel; men i alla händelser vill ni ju med förtroende öfverlemna Ariecedwyn i mina Händer — eller hur? Med det fullkomligaste förtroende, sade den döende med allt mattare stämma. Läåt godset hellre gå från det Treherneska namnet än att du skulle handla mot ditt hjertas böjelse. Hvad helst du gör följer dig nu och alltid min varmaste välsignelse. Följande dag bade mr Treberne upphört att räknas till de lefvandes antal, och Treherneska grafchoret öppnades för andra gånen inoiii fjorton dagar för att mottaga den äldste ättlingen af Treherneska familjen. George återvände djupt betryckt till det ödsliga herresätet, af hvilket ban nu var egare; föga hugnad bringade honom besittningen af hvad han engång så mycket grämt sig att förlora, och han insåg försent, att eganderätten varit honom för dyrköpt. Mr Trehernes begrafning försiggick i myceken tysthet. William, såsom varande näst George den närmaste slägtingen, anmodades att bivista högtidlighet, men brefvet träffade honom icke förr än efter densamma. William Treherne hade samtidigt lemnat Milborough, och ingen visste säkert, om han för närva rande uppehöll sig i London eller Paris. Om hans bortresa hade dock George ingen vetskap förr än långt efteråt. Doktor Harris samt sir Henry Grifiyths voro hans enda följeslagare ehuru processionen bestod af en mängd toma vagnar — löjliga vördnadsbetygelser! — hvilka i högtidli långsamhet ittöljde sorgtåget till griften. (Forts)