Aftonbladet – 28 augusti 1872, sida 2

lade till en döende, bannlyste han sin fälska blygsel. Olyckligtvis. onkel, är det möjligt, svarade han med smärtans hela högtidlighet, aldrig ett ord härom har förr gått öfver mita läppar, men till er; onkel, vill jag anförtro, att den dag, jag ibötte klitridai detta hus, blef vändpunkten i mitt lif. Hvad menar du? utbrast den gamle manen; vid den förfärliga tanke, som uppstod os honoin, öth krampaktigt gripande brorgonens arm tillade han: QGeorge, du har aldrig — Deras ögon möttes med en talande blick. Heörge sänkte sina och svarade allvarsamt: Jag förstår hvad nl menar; — nej, onkel, hon är ren som snö, men det är ej min förtjenst. Jag tackar dig, Gud, framsnyftade mr Treherne med ett långt andetag, George, du förfärade mig rysligt:s Finner ni nu förklaringen, sår, öfver mina mången gång måhända besynnerliga handlingar ? fortfor den unge mannen brädskande. sJag eåg och älskade henne försent, och jag var vansinnig nog att yppå kenne min kärlek och derigenom för alltid uppresa en skiljeir mellan oss. I min förtviftan ökade jag då mina dårskaper med att — Att gifta dig med den stackars Helene, Ja, George, jag förstår nu allt; min käre gosse du måste hafva lidit mycket! Dödsqval har jag haft att uthärda, sva rade George lugnt, men om dem tjenar nu till intet att tala. Onkel inser i alla fall, att jag inte kan blifva Elfridas vän, såsom ni önskar, och att hela lifvet är en ödemark för mig, innan jag får visa henne, det jag enom framtiden vill försona mina brister rån det förflutna. s Jag förstår, jag förstår, maumlade mr