on utjämning af befintliga olikheter, som nu hindra samfärdsel och gemensamhet väl i andligt som materielt hänseende. De största olikheterna måste naturligtvis nnag mellan den svenska lacstiftningen va samt den danska och norska å ändå idan, alldenstund vår hela inre utveckling nder 500 år försiggått utan någon förbinelse med de avdra rikena och är bygd på tt väl icke mycket, men dock något, olika ildningsgrunålag, medan det deremot ännu cke är sextio är sedan Norges och Dannarks lagstiftning var gemensam och den amma äfven efter skilsmessan fortgått i ämsides löpande spår, emedan grunden väentligen är densamma. Derför var det ogk vär, som behofvet af ett möte mellan 148 arne måste erfaras, innan förslag om så liana med något gagn kunde väckas. Det var också i sin fulla ordning att inbjudningen kulle utgå från svensk sida, om än mötet, il följd af omständigheterna, hålles på iansk botten, helst man kunde vara förvissad om att den skulla finna god genklang både från Danmark och Norge. Och att inbjudningen undertecknats af så många högt stående och ansedde svenske män anses från dansk sida utgöra en borgen för att både behofvet är allmänt kändt och att frågor, rörande hvilka enighet kan tppnås, dermed böra kunna anses faktiskt afgjordå för alla de tre länderna, då den allmänna meningen tvifvelsatan skall förklara sig för dem och bana dem väg inom de lagstiftande församlingarna, när de framträda med stöd af ett så betydelsefullt internationelt möte. Hvad som ytterligare bekräftar denna förhoppning är den omsorg, hvarmed de frågor, som förelågo till behandling, lära hafva blifvit dertill förberedda. Man har nemligen låtit bearbeta dem af utmärkta rättslärde särat påvisa och sammanställa olikheterna i de gällande lagstiftningarna. Såsom i lördags omnämndes, förekommo sju olika frågor, af hvilka särskildt tvenne: om egendomsförhålland at mellan äkta makar och om mildare straff för snatteri, äro mycket utförligt behandiade, den förra af prof. Ascheboug i Kristiania, den senare af prof. Goos i Kjöbenhavn. En nästan lika omsorgsfol behandling hafva de båda från svenek sidå väckta frågorna erhållit: om panträtten i fast egendom och omsakförareverksamheten bör vara fri eller beroenda af vissa qvali fikationer, den första framstäld af grefve E. Sparre, den senare af adjunkten L. Auvnerstedt. De öfriga frågorna hafva blifvit mindre vidlyftigt förberedda af höjesteretsadvokaten Hindenburg och prof. Nelleman i Kjöbenbavn och overretsassessor Bachke i Kristiania. De röra önskligheten af öfverensstämmelse rikena emellan i vexellagstiftningen, muntligbeten vid den civila procesr sen samt den litterära och konstnärliga egauderätten. Mötet öppnades, såsom förut är omtaladt, förliden torsdag klockan 10 förmiddagen på folkethingssalen på Kristiansborgs slott uti Kjöbenhavn. Tills aftonen förut hade 345 deltagare antecknat sig, mnemligen 198 danskar, 103 svenskar, 43 norrmän och 1 finne, men under loppet af torsdagen skedde ytterligare anteckningar, 85 att med lemmarnes antal då uppgick till 386. Bland de danska deltagarne befunno sig ministrarne grefve Holstein-Holsteinborg, Hail, Rosen örn-Lehn, Krieger och Klein; bland åe sven ska: ministrarne Adlercreutz, Berg, Berg ström; bland de norska statsrådet Falsen. hvarjemte mötet i öfrigt räknade en vald samling af alla tre rikenas högsta juridiska embetsoch vetenskapsmän. Professor Nellemann besteg strax efter kl. 10 talarestoien och helsade deltagarne i mötet välkomna, hvarjemte han Jemnade några upplysningar om mötets ursprung och det sätt, hvarpå det kommit till stånd. För sta tanken, att begagna de agningskraft som man tillade den nor a industriut ställningen, för att ästadkomma ett jurist möte, hade uppstätt i Sverige. Landshö? dingen grefve Erik Sparre hade å flere an sedda svenskars, såsom justitiestatsministorr Aälercreutz, statsråden Berg och Bergst professor Hamilton m. fl, vägnar skrifvi till Kjöbenhavn derom. Man hada der met glädje gått in på hans förslag, och tal. hop pades, att detta möte skulle komma att föl jas af flere, och att sådana möten måtte medföra mycket och verkligt gagnande fö Norden. Han föreslog derefter på inbju darnes vägnar till ordförande finansmini Istern Krieger, hvilken motog förtroende: Till vice ordförande föreslog derpå den ny utsedde ordföranden justitiestatsminister: Adlercreutz och statsrådet Falsen, samt til T sekreterare professorerne Schweigaard, Broc I m och Matzen. Sedan mötet sålunda blifvit öppnadt, in ledde professor Nelleman diskussionen öfvej j den första frågan om en tidsenlig reform a Iden danska (och norska) civilprocessen. Har visade huru bristerna i det nuvarande rätte gångsväsendet endast kunde afhjelpas genon len radikal ombildning, och det just i före liggande afseende. Han slutade sitt anfö rande med att sammanfatta sina tankar följande sats: att blott genom öfvergånge från den skriftliga till den muntliga proce duren kunde en tidsenlig och genomgripand förbättring i civilprocessen uppnås. I er skilda punkter blef han bemött af Overre