Första norgiska juristmötet. Genom det första nordiska juristmötet, som de senare dagarne i förra veckan var samjadt i Kjöbenhavn, har en ny vigtig bana blifvit öppnad för den andliga samfärdseln mellan de skandinaviska länderna. För trettitre år sedan började naturforskarne från de tre rikena samlas, och deras möten bafva sedan med större eller kortare mellanrum ständigt forteatts, och om äfven det praktiska ro sultatet af de samma icke blifvit så stort, är det dock säkert att dessa möten mycket bidragit att närma nordens vetenskapsmän till hvarandra, att främja ett godt broder. ligt förhållande mellan de vetenekapliga in etitutionerna och samfunden samt ett lif. ligare meddelande och bättre förstånd dem emellan. — Praktiska resultat saknas dock icke heller. De föreligga i den för alla tre rikena gemensamma farmacopen och i den nu på tredje äret fortsatta medicinska tid skriften. Ännu mera hafva de föga yngre studentmötena bidragit att föra sjeliva folken tillsammans, väcka och nära ömsesidig välvilja samt stärka och befästa deras vän: skap, hvilket var det högsta resultat man af dem kunde vänta. Slutligen började för nio år sedan de nationalekonomiska mötena. af hvilka det tredje bällits i Kjöbenhavn förliden månad, och af hvilkas beslut flere föranledt lagåtgärder, som främjat och förö kat den internationella samfärdseln. Det mest betydande resultatet i detta fall föreligger dock i den i dessa dagar samlade ge mensamma myntkomiten. Den sista länken i kedjan utgöres af ge mensamma industriutställningarna, af hvilka den andra nu pågår i Danmark, samt al indistrimöten, af hvilka det första likaledes nyligen bållits i Kjöbenhavn, ehuru tyvärr fåtaligt besökt. Men det är klart att i ingen af dessa riktningar resultatet kunnat blifva stort, så länge de, som besitta speciel insigt i rikenas olika lagstiftning och företrädesvis äro kallade att upprätthålla och utveckla densamma, hafva hällit sig tillbaka. Säkerligen kan man antaga såsom en naturlig följd af det deltagande, folken nu känna för hvarandra, att åtminstone de yngre juristerne icke stannat vid en ensidig kunskap om sitt egetlands lagstiftning wtan meå uppmärksamhet följt utvecklingen äf ven i de andra länderna. Men så länge de lefde och verkade i sträng afsöndring, så länge de icke sökte meningsutbyte med gina yrkesbröder i de öfriga rikena, så länge kunde man icke heller vänta någon närmare öfverensstämmelse i uppfattningar eller nå