I på sig ännu en timmes tid, men då syntes NN Hr åt, eller ock att låta kanonen bära akter öfver i stället för för öfver, såsom händelsen är å de hituills byggda pansarbätarne. Naturligtvis hvarken kunna eller vilja vi här inläta oss djupare på denna rent tekniskt-militära fråga, men så mycket tillro vi oss att säga, att om än i allmänhet en stridandes ställning är mindre afundsvärd under reträtt, så befinna sig pansarbätarne i denna belägenhet under de mest ofördelaktiga förhållanden man gerna kan tänka sig. Från fäktningen vid Kapelskär i onsdags f. m. retirerade våra pansarpåtar emellertid. i skydd af Lokes kanoner, i trygghet längs Marön och vidare ned ät Furusundsleden, der den försvarande kåren intog ny position med sin hufvndstyrka, under det att det smalare Blidögundet, på andra sidan den långsträckta ön Yxlan, bevakades afettpar kanonbåtar. Fienden, som antogs under ti den fuliborda landsättningen af sina trupper vid Rådmansö, hade nu till uppgift att, följande deras framryckande till lands, utgöra flygelbetäckning åt landstigningsarmen. Förl! detta ändamål måste han forcera den nya position, som försvararne intagit vid Furusun4, och desea väntade också stundeligen anfallet, hållande god utkik med sina lät tare fartyg. Ivgen fiende förmärktes dock förr än vid middnattstil, natten mellan onsdagen och torsdagen, då kanondunder i fjärran antydde att försvararnes förposter voro i strid med en annalkande fiende. Försvararnes pansarfartyg, som gått till ankars i bugten vid Farusund, lättade nu i största hast och intogo ställning nägot längre ned i farleden mellan Furasunds-ön och Yxlan, Kanonaden fortfor med längre och kortare mellanskot till omkring kl. 2, då det med ens blef alldeles tyst. Man kom nu på den försvarande sidan under fund med, att hvad som tilldragit sig icke varit något allvarsamt menadt anfall, utan blott en harcellering och rekognoscering, utförd af några bland fiendens lättare fartyg, hvilka, sedan de nått sitt syfte, att oroa motståndaren och utröna hans ställning, åter dragit sig tillbaka, Först omkring kl. 9 på torsdags f. m. koramo fiendens rekognoscörer åter i sigte för försvararie, som nu ånyo intagit strids ställning i leden. Anfallet lät likväl vänta först några af de lättare fartygen närma sig, såsom det syntes för att undersöka om några minor voro nedlaga ifarvattnet. Kort derpå syntes uppe i gallet mellan Furusund och Yxlan de fiendtliga monitorerna närma sig, liknande svarta vidunder, som gledo fram mot inloppet. Då man ser monitorer j lligen praktfullt under vid pass en timmes tid som striden fortfor, derunder den fiendt Ikas, at? bland monitorerna det egentligen li likhet med pansarbåtarne, i allmävhet endast markerade sin eld med nickhakar, hvilltiraljering till lands man använder knallMliflig eld ur sina 72-pundingar, och kringpå nära håll, förefalla de i allmänhet låga och oansenliga; men sedda på något längre afstånd, såsom här i mynningen af ett sund och med molnen till bakgrund, har deras uppträdande någonting synnerligen imponerande. När då ur den svarta massan, som hägrar ganska hög emot horisonten, rusar ut ett tjockt rökmoln, som långsamt vältrar sig fram öfver vattnet, blir skådespelet ganska storartadt. Det erbjöd sig här synnerliga styrkan småningom kom den försvarande allt närmare. Det bör emellertidanmär-. endast var John Ericsson som lossade något större antal skott, under det de öfriga, ket här var af föga större effekt än då vid hattar eller pohar i stället att gifva eld med lösa skott. Orsaken härtill var, att icke samma varsamhet behöfde iakttagas med John Ericgsons slätborrade 15-tums kanoner, som den hvilken anses nödig med Ide refflade pjeser, med hvilka de andra moÅ nitorerna äro armerade. Kanonbåtarne, likasom John Ericason bestyckade med slätborrade pjeser, underhöllo deremot en liggande skär och stränder genljödo derförel. lonpphörligt af ett väldigt kanondunder. På grund af antagandet att fienden äfven här var öfverlägsen, måste de försvarande flöfvergifva äfven den ifrågavarande positionen. Reträtten anträddes först af pansarbåtarne Sköld och Garmer, hvilka såsom minst och görande ringare fart än de öfriga fartygen behöfde försprång för att komma undan. De följdes närmast af Hil Idur, hvaremot Loke och Fenris ännu Jin detsamma. en stund uppehböllo striden. Loke, vår nyaste och starkaste monitor, qvarlåg till och med så lävge, att John Ericeson kom upp sida vid sida mot honom, dervid de bådal motständarne gåfvo hvarandra en varm helsning på kort gevärshåilsafstånd. Saken var den, att Loke lagt ut ett varp för att hålla sig uppe på sin posti den smala leden, ! samt hade dröjt nägot länge att Åter taga I en verklig affär hade naIturligtvis trossen blifvit kapad och varpanL karet qvarlemnadt; men här hade befälhafvaren att tänka på redovisningen för omhändertagna uppbörder, och måste derföre under fiendens eld syssla med upptagandet af sitt varpankare. Måhända skulle John Ericsson kunnat under tiden gå förbi Loke, som då blifvit afskuren; men det var antagligen den fara, som -Loke i detta hänseeende löpte, som förmådde befälhafvaren ä Fenris att svänga upp till den nödställda kamratens sida och genom sin närvaro åt honom bibehålla en öfverlägsenhet öfver motständaren, som gjorde att denne icke kunde for dra att Loke skulle gifva sig. Då ändtligen Loke fått upprsitt varp, drog sig ätven han tillbaka, betäckande äfven denna gång sina svagare kamraters återtåg. Den nästa positionen var för de försvarande vid Siarö. Här lade sig Loke och -Ien af pansarbätarne i stora farleden mellan I fastlandet och en liten holme kallad KyrkoI gårdsskär, under det de öfriga tre pansarbåtarne togo sin ställning öster om nämnde holme, i det lilla sundet mellan densamma Joch Siarön. Alla fartygen kunde från sina ställningar bestryka farleden på stort afstånd. Positionen förstärktes dessutom genom en tvärsöfver sundet utlagd minlinie, till hvars skyddande ett väl maskeradt strandhadstan: uUnalbastadag nå an uHdAda RR Frastlan