OT MEM PARMA AVE MASK USRNAV en af de försvarsmedel, öfver hvilka lanet för närvarande skulle kunna förfoga 11jx ändelse af ett fiendtligt anfall, dervid jemäl tagits i beräkning den roll, som vid örsvarets ordnande skulle kunna tilldelas len privata ångbåtsflottans fartyg af olika erter, af hvilka man med rätta påräknat igtiga tjenster för en sådan erventnalitet. Vaturligtvis ämna vi icke här inlåta osa i ågon vidare redogörelse för ifrågavarande lan, ntan omförmäla densamma endast förpg tt antyda, att de operationer, som utfördes ler tänktes utfördai Stockholms skärgård inder förra veckans manövrer, ansågos inefatta utförandet af sagda plan i hvad som ingår den trakt, på hvilken eskadern nu opererade och för så vidt som de förutsatta försvarsåtgärderna kunde utföras med de. krafter, öfver hvilka eskaderchefen nu förfogade. Till en vid Djurhamn stationerad svensk ; eskader antogs underrättelse ha ingått, attis en från sjön kommande fiendtlig flotta syntes ha för afsigt att intränga i den norra farleden till hufvudstaden och der landsätta trupper, ämnade att marschera på hufvudstaden. Fiendens roll var vid detta tillfälle Is tilldelad en afdelning af eskadern, betecknad såsom kåren A, hvilken stod under be-i; fäl af kommendörkapten Thorsell och utja gjordes af två monitorer (Thordön och isj John Ericsson) samt fem ängkanonslupar. Vid underrättelsen om fiendens förmodade afsigt hade hufvudstyrkan af den försvarande eskadern vid Djurhamn, blifvit beordrad att ofördröjligen afgå till trakten af Rädmansö i Roslagsskären och förena sig med derstädes förut stationerade minafdelnisg. Rollen af försvarande utfördes vi kåren B, bestående af en monitor (Loke). fyra pansarbåtar, två ångkanonslupar och ett chefsfartyg (Kare). Denna styrka var stäld under befäl af kommendörkapten Pantzarhjelm, chef å monitorn Loke, men som hr Pantzarhjelm till följd af en benskada nödgats intaga sängen, öfvergick befälet till måjor Lindmark vid skärgårdsartilleriet, hvilken, med ångbåten Kare såsom chefsfartyg, hade kommandot öfver pansarbåtsafdelningen. Flaggskeppet var neutralt under dessa manövrer, likasom under alla de öfriga under hvilka eskadern varit fördelad i två kårer. Krigstillståndet inträdde den 20 Augusti kl. 12 på natten. Tiden då den fiendtliga styrkan borde börja sitt anfall var dock icke i programmet närmare bestämd än att! det skulle ega rum innan kl. 6 eftermidda-: gen den 21, . Kåren B (de försvarande) intråaffadei god tid den 20 vid Kapelskär och intog der po-! sition, antagligen emedan de båda inloppen,: det norra från Arholma och det östra från Söderarm sammanlöpa här i ett farvatten, : och den försvarande således kunde här upp-l! taga striden med fienden, från hvilken farled han än anryckte. Under natten tiil den 21 hölls naturligtvis af de försvarande sträng utkik, dels från särskildt upprättade signalstationer i skären, dels medelst rekognosceringsfartyg. Vi tillåta oss här ett litet afbrott i berättelsen för att omförmäla en iaspektionstur, som på tisdagsaftonen, den 20, (således innan krigstillståndet hade iuträdt.) företogs af eskaderchefen och hans stab till en af utkiksstationerna, hvilken var at historisk märklighet. Det var en holme i Gislioge-skären, hvilken äfven under de verkliga fiendtligheterna 1809 varit använd till signalstation och som i två i klipporna inhuggna inskriptioner bevarade minnet af den tidens händelser. Den ena inskriptionen befinner sig på sidan af en mot vattnet stupande häll och har följande lydelse: 1809. Carl XIII Konung. Fäderneslandet i våda. Örlogsoch Armåns flottor. 249 segel, under amiralen O. R. Cederströms befäl, skyddade denna kust. Den andra inskriptionen befinner sig på platån å holmens högsta punkt, derifrån man har utsigt på samma gäng till Söderarms fyr samt Arholma och Kapelskärs bå kar. Den lyder sålunda: Telegraf och utkik för svenska flottan under befäl af amiral O. R. Cederström. . 1809. Inskriptionen genomkorsas af pilar, riktade mot de punkter der Söderarm och Arholma äro synliga samt af ett nordstreck, hvarinvid förekommer, likaledes ichuggen i klippan, en uppgift om kompassens missviening på denna punkt. Inskriptionerna, som varit till en del öfvervuxna af mossa, ha under senare års sjömätningsexpeditioner blifvit upprensade och äro nu fullkomligt läsliga. Men vi återtaga berättelsen om manövrerna. Det fiendtliga anfallet, som kunnat väntas alltifrån kl. 12 på natten mellan tisdagen och onsdagen, inträffade icke förr än frampå onsdags f. m. För den försvarande styrkan, söm tagit position med sin högra flygel stödd mot Marö och den venstra stödd mot Rädmansö, blefvo först synliga 3 kanonslupar, som gått Arholmaleden; men knappast hade dessa börjat skottvexla med försvararne förr än fiendens hufvudstyrka, monitorerna och de öfriga kanovslnparne, visade sig i Söderarmsleden. Snart var striden ?allmän på fjärden mellan Kapelskär och Marö. Samtidigt hördes skottvexling frän land mellan de af fienden å Rådmansö landsatta trupperna och en landstignivgstrupp af de försvarande, som der gätt i land för att representera de landttrupper, som antogos här vara förlagda. Oaktadt en liflig eld från Loke, pansarbåtarne och de ångkanonslupar, som tillhörde den försvarande afdelningen, var det likväl skrifvet i ödets bok — här representerad af vederbörliga eskaderchefsorder — att de måste vika för öfvermakten, som antogs förefinnas på den fiendtliga sidan. Reträtten fördröjdes dock nägotlängre än under en allvarsam strid torde varit rådligt, emedan Loke icke ville lemna i sticket sin landstigningstrupp. . Dennas återtåg hotades likväl mycket allvarsamt af fiendens ångkanonslupar, som gingo tätt upp under Rådmansö-landet och väl knappast skulle ha — om leken varit allvar — kunnat förhinfu ha Fr FR Am a he AA bt et OY BTR AR