Aftonbladet – 24 augusti 1872, sida 3

—— — BB sarkasmer. Du borde kommit ihåg, att jag var mycket ung och behöfde mi ihet och tår lamod, nu hänvisade dy mig till andra för att erhålla kärlek ach detta blef då följden. O! WilhMam se inte så förkrossande på miz. Innan han gifte sig, skildes jag för alltid ifrån honom. Jag har varit tanklös men inte brottslig. Jag är ännu din hustru. O förlåt och älska mig, William, och jag vill försöka att glömma det förflutna. Hennes bönfallande blickar, hennes älskliga, ädla ansigte, öfver hvilket tårarne strömmade, och hennes utsträckta händer kunde deck icke beveka honom, Förmodligen skulle det vara lättare för dig att glömma än för mig, men jag vill inte afbryta din berättelse. Tillåt mig höra slutet på din platoniska böjelse för min kusin. Hennes ögon sköto en blixt genom tårarne, Det är inte något annat slut, sade hon, vän att våra hjertan blefvo krossade och om jag hade önskat bevara mitt från ettså Sorgligt öde, skulle jag inte vara här nu. I sanning en mycket hedrande bekännelse, återtog mannen, och värdig hvad som föregått den, Att du är här förbättrar inte saken, ty jag förmodar du inser, att efter hvad jag nu fått höra, du inte kan stanna i mitt hus längre. Inte stannal utropade hon och hennes ögon fingo ett uttrytk, som om hon ej till fallo fattade hvad han menade. (Forts.) — För all säkerhets skull. I amerikanska staden St. Panl leiver en ung, något döf dame — berättar en lokaltidning — som oupphörligt st-. er ja eller fo hvarje gåvg cen ung man talar ned henne, af fruktan för att hon skulle komtits utt säga nef till ett irierk