Aftonbladet – 24 augusti 1872, sida 3

BLANDADE ANNEN En ny finsk sekt. I Wiborgs Tidning läses. Såsom många veta, har under senaste år er egendomlig religiös irrlära börjat utbreda sig : staden och många byar af Wiborgssocken. Förs predikad af en numera från orten aflägsnad prest har den nya läran småningom genom dennes lär jungar vunnit allt större utbredning och på sam ma gång åstadkommit allt större förargelse Dess anhängare anse sig nemligen så förvissade om kraften af sin tro och sin helighet, att dera: själar redan sägas befinna sig i himmelen, om också kropparne, med hvilkas förseelser de ick taga det så noga, ännu måste dväljas på jorden Men andens högsta gåfvor kunna äfven, åtmin stone genom sektens profeter, öfverlåtas åt an dra, som sluta sig till partiet. Någon ersätt ning härför fordras enligt regeln ej, dock ha man exempel på att saligheten utbjudits för ( mark. För resten utmärka sig de i fråga va rande sekteristerna genom ett ideligt jublande öfver sin salighet, hvilken känsla dock icke lä rer kunna uthärda ensamhetens pröfning, då de oupphörligen måste uppsöka hvarandra, för att sedan genom ömsesidiga uppskrufvade berättel ser om sina nådesförnimmelser uppegga och stärka hvarandras andlighet. Att de fördöma statskyrkans lära och anse dess prester för verktyg i djefvulens hand, behöfver knappt tilläggas. Sina flesta anhängare räknar sekten, utom i Wiborgs stad och Trångsund, i de byar af Wiborgs socken, som ligga i trakten af Nurmis j tion och närgränsande orter af Säkkijä dele3 i Sipilä by hafva de långa tide diverse ofog, dömt till himmelen eller helvetet huru det passat sig och derigenom ivjagat förskräckelse hos många klentrogna, samt försökt ju med alla möjliga medel förskaffa sig prose yter. — En curopeisk och instrumental konsert i sultanens palats är förenad med stora svårigheter på grund af en kännbar brist i möbleringen, ty der profetens son är tillstädes finnas inga stolar. Då franska sändebudet, hr de Voguå, för någon tid sedan hade audiens hos sultanen, blef han så trött af att stå, att han af fruktan för att icke falla omkull, ej brydde sig om etiketten utan med högan röst bad om en sto Sultanen blef så ond häröfver, att han afbröt audiensen och hr de Vogu blef så förtörnad öfver en sådan behandling, att han strax reste till Paris, såsom man påminner sig. Den bekante pianisten Leopold Mayer har med anledning af denna diplomatiska episod tagit sig orsak att omtala hvad det hände honom vid en hofkonsert, som han en gång gaf i Konstantinopel. Det är ingen lätt sak att musicera i Seraljen, skrifver virtuosen. Man blir hemtad kl. 8 på morgonen för att spela kl. 3 på e. m., och så skall man också inlinna sig i stor uniform. Den sju timmars vänttiden tillbringas i ett vackert galleri. der det är förbjudet att sätta sig ned. Då och då träder en hejduk in för att rapportera hvad som tilldrager sig hos sultanen. -Hans höghet har just nu stigit upp rapporteras det, och strax måste man falla ned på magen för att ådagalägga sin glädje öfver denna lyckliga tilldragelse. En stund derefter heter det: Hans Höghet begifver sig nu i badet, och kort derpå: Hans Höghet dricker nu sitt kaffe, och hvarje gång kastar man sig ned FR magen, med ständigt stigande vördnad. Slutigen komma några slafvar in med flygeln, hvars ben voro borttagna för att skona det fina mosaikgoltvet, som består af de mest sällsynta träslag. en ofantliga flygeln blef derefter lagd på fem turkars ryggar! De stackars satarne Jågo på knä och pustade under den ofantliga bördan, som var nära att krossa dem. Jag tillät mig anmärka, att jag icke kunde spela på fem turkars ryggar och detta yttrande uppfattades på det sättet, att flygeln icke stod riktigt jemnt. Ögon blickligen kom en-kammarherre springande med en dyna, som han stack in mellan flygeln och den minsta turken. Sedan alltivg således var i ordning blef jag anmodad försöka om flygeln var stämd, ty det föll icke någon in att det var en mensklig kinsla, en inverlig medlidsambet med de fem lefvande flygelbenen, som väckt skrupler hos mig. Jag blef då tvungen att med tydliga ord förklara för de turkiska hofherrarne hvad det var jag såsom civiliserad menniska gjorde anspråk på, men det dröjde mycket länge innan de fattade hvad jag menade. Nu blefvo omsider flygelus verkliga ben fastsatta. Derpå infann sultanen sig och efter det vi alla med de otroligaste krumsprång hade tillkännagifvit till hvilken grad åsynen af herrskaren hade imponerat på oss, fick 4 befallning att spela. Ja; vände mig om till flygeln och bad om en stol. Allah il Allah! Salamek! ljöd det i korus, man sätter sig icke i Hans Höghets närvaros. Mayer måste stå och spela!