flöto, mellan det John Read — en gång, så hederlig, trofast och hängifven — blef förd till ett: hospital för sinnesrubbade utan hopp att före lifvets slut få komma derifrån — och stoftet af den qvinna, hvars svekfullhet störtat hans moraliska och timliga vara, blef lagdt till ro i Ariscedwyns familjegraf, bredvid hvilken hennes efterlefyande make med blottadt hufvud nu åhörde samma högtidliga ord, som förr en gång, vid ett vida mindre gripande tillfälle än detta, så mäktigt upprört honom. Mr Treherne hade legat till sängs under flera dagar, men var fast besluten ätt stiga upp och följa sin dotterdotter till grafven. Sir Henrys och brorsonens enträgna bemödan:den att afhålla honom derifrån voro fåfänga och så stodo de tillsammans omkring hennes kista, bedjande om Försynens nåd för den döda. Himlen, som hela morgonen varit öfverhöljd af. regndigra moln, mörknade allt mera och under: sjelfva jordfästningsceremonien utbröt den vildaste storm, åtföljd: af ett häftigt regn och hagel; som våldsamt och studsande stog emot den med silfverornamenter beprydda likkistan och på några minuter genomdränkte: deomkringståendes kläder. Regnet droppade från den unge enklingens vackra ansigte och hår, men för honom var faran att blifva genom våt ej så stor, då deremot gamle mr Treherne, som endast lemnat sin bädd för ätt öfvervara begrafningsakten, genom. ovädret öfverfölls afide häftigaste frossbrytningar, oaktadt bror: sonens alla bemödanded att. hindra honom från att blifva våt. Nu blef liten tid för någon ting annat än vården om den gamle,