Aftonbladet – 22 augusti 1872, sida 2

allt sammans. Ni hörde mannens ord; fastän han är galen nu, har han dock icke alltid varit det. Jag förstod dem och så gjorde vi alla. Min käre vän, detta får inte dragas inför domstol, mitt hjerta skulle då i grund blifva krossadt, jag förbjuder all ransakning. Den mördade återkallas inte till lif, genom att man hänger mördaren, men det skule deremot fästa en outplånlig skamfläck vid värt namn. Griffyths! för Georges egen skull och min, lät brottslingen inte undergå lagligt förhör och föreställ George det olycksbringande uti dylika åtgärder. Som brottslingen utom allt tvifvel är drifven ifrån gina sinnen8 bruk, svarade domaren vänligt, kupna sådana åtgöranden i alla händelser inte vidtagas, ty vansinniga menniskor ställas inte inför domstol. Vi måste skaffa honom in på dårhus och då blir det ett slut på alltsammans. Det var jag som hade rätten öfver hans lif, sade George häftigt, och ni skulle inte hafva beröfvat mig den. Efter hvad ni båda säga, så förmodar jag, att brottslingen inte kan blifva lagligt bestraffad, men jag ville hafva varit hans mästerman; vid Gud! borde jag inte genast gå ned och göra upp min sak med honom. i Men George Treherne gjorde det ej; hans yttränden voro endast en uppbrusande öfverilning, icke dikterade af den mensklighet och rättvisa, som vid lugnare besinning styrde bans tänkesätt och handlingar. Följande morgon hade förnuftet återtagit sitt välde öfver honom och han prisade sig lycklig, att icke bafva genom en otillfredsställände hämd förvärrat en redan föråt så dålig såk. Som sir Henry sagt och mr Treherne önskat, kom ingen rättegång i fråga. ja (Forts)