Aftonbladet – 22 augusti 1872, sida 2

srökas med en half gång till så många. Consedvensetnä för oss af dessa fakta äro itt att draga. Nästa Sång skall man Döp eligen gifva oss tid att betvingå Paris ger om svält; följaktligen masvws Yi betydlig örstärka vårt fästningsartilleri, hvars kar rer redan i det senaste fälttåget voro otilläckliga. Reorganisationen af värt artilleri r också af denna orsak en befallande nödrändighet. Den tyska generalstaben låter för närrarande verkställa stora befästningsärbeten — Elsass-Lothringen. Många generalstabs: fficerare, i synnerhet de som hafva tagit lel i det sista fälttåget, befinna sig på stälet för att göra strategiska studier under marskalken grefve Moltkes ledning. Beästningarne i Metz och Strasboörg skola betydligt utvidgas och förses med nya försvarsverk. Dessa arbeten påskyndas med on feberaktig ifver, Redan börjar en linie af detacherade fästen, belägna på stort afstånd från den befästade enceinten i Strasbourg, att blifva synlig. I dag uppnår furst Milan af Serbien myndighetsåldern och tillträder sjelf regeringen öfver sitt land. De festligheter, som i anledning häraf firas i Belgrad bivistas af representanter för flere makter och deputerade från flere städers kommunalråd. Kejsaren af Ryssland låter representera sig af sin generaladjutant, furst Dolgoruki, star den Moskwa och dess universitet af historier skrifvaren Pogodin. Äfven Ungern har sit representant vid festen. Likaledes sultanen. Så väl i Ungern som i Böhmen har de slaviska befolkningarnes nationalkänsla vid detta tillfälle satts i rörelse. Den serbiska hafvudstadens kommunalråd hade inbjudit kommunalråden i de mest betydande städer inom österrikiska monarkien, bland annat i Prag. Men häruti har österrikiska regeringen sett en politisk demonstration i panslavistiskriktning, och under förevändning af en artikel i författningen, enligt hvilken det uteslutande tillkommer regeringen att re presentera staten i utrikes angelägenheter? har hon förbjudit kommunalråden att mottaga inbjudningen. Guvernören i Prag, general Koller har sålunda annullsrat detbeslut kommunalrådet i denna stad fattat att sända en deputation till Belgrad. Detta godtyckliga och orättvisa förfaringssätt har hos alla slaviska befolkningar i Österrike-Ungern väckt den största förbittring och harm, och dett czechiska och kroatiska pressen erinrar om hura helt annorlunda regeringen förfarit i fråga om deputationer till Tyskland, t. ex. vid universitetsfesten i Strasbourg och vid de tyska skyttefesterna. Man ser häruti ett bevis på att det nu rådande tyska författningspartiot vill behandla slaverne, hvilka likväl utgöra flertalet af lösterrikiska monarkiens befolkning, såsom en underordnad race, ett slags parias. Att Neue freie Presse och andra tysk-österrikiska tidningar gilla i fråga varande förbud kan, lom man eger någon kännedom om halten af I deras liberalism och deras aktning för andra nationaliteters rätt, icke vara öfverraskande: Om det serbiska folket, som efter sin frihetsstrid mot turkarne i början af detta århundrade lyckades vinna sjelfstyrelse i inre l angelägenheter, ehuru med erkännande af I Turkiets öfverhöghet, och sedan dess gjort Iständiga framsteg på civilisationens bana, vilja vi här, såsom motsats till det djupa förakt, hvarmed tyske skriftställare som oftast tala om alla slaviska folk, anföra följande uttalande af en fransk historisk författare, Ren6 Taillandier: Vi äro utan beIkymmer för detta folk, öfver hvilket fem I hundra års träldom gått spårlöst förbi, och som, sedan det plötsligen trädt fram ur grafvens skuggor, höjt sig så hastigt icke lendast från döden till lifvet, från slafveri I till oberoende, utan äfven — hvilket är någonting ännu svårare — från barbari till Jen frisinnad civilisation !: att upptäcka, att en af deras mest framstående män, den som litteraturhistoriker och politisk författare lika bekante Carl Sabina, under en följd af-år på det skamligaste förrådt sin nations sak genom att låta braka sig såsom polisspion i Prag. Det tyckes som om ekonomiskt betryck bragt honom in på denna vanhederliga väg. Hans forna vänner ha lemnat honom valet mellan en frivillig död och en evig landsflykt, och han har valt det sistnämnda, Regeringen, som be gagnat sig af hans tjenster, synes nu icke vara sinnad att göra någonting för honom. i Czecherne i Böhmen ha haft den sorgen 2 Rv rk es