Aftonbladet – 22 augusti 1872, sida 2

rande gick under namnet Coles. Sex stark: armar fängslade honom bakifrån. Då har insåg sig vara öfvermannad, stegrades han: raseri till det yttersta. Hon var min, skrek han med blixtrand ögon och fradgande mun, hon var min lång innan ni hade sett henne — nere vid Chel ton Marsh blef hon min brud. Jag sade att jag skulle skjuta henne, om hon gift sig med en annan, och jag följde henne hi bara derföre, men hon tog sig inte i akt. Vill inte någon lägga en kafle i mun på detta dårhushjon? utbrast George Treherne med ansigtet blekt af vrede, under det kall svetten droppade från hans panna och läp parne skälfde. Kan ingen stoppa till mun nen på denne lögnare? Sir Henry, låt mig gå och rycka ut tungan på honom. Men sir Henry släppte honom icke. Har såg att George var nästan lika galen som hans motståndare. Jaså, ni vill stoppa till munnen på mig. sade fången med ett elakt hånlöje. Ni vill inte höra talas om den 14 Juli — huru jag och min tös tillbragte hela natten på sjön i en öppen båt? Hon älskade mig då, min Nell — och det var minsann ingen kylig natt. Då höll:hon sig inte för god att sitta bredvid mig, att låta mig lägga armen omkring sig och luta sitt hufvud mot mitt bröst. Skulle ni kanske vilja höra talas om denna länga natt — hvad vi sade och hvad vi gjorde? Skall jag berätta det, kapten Treherne? Lyckligtvis för John Read och kanske ännu lyckligare för George Treherne åt lyddes nu ögonblickligt sir Henrys befallning — och en kafle lades i den olycklige fångens mun; ty mycket längre skuile den kränkte mannen icke kunnat återhållas, och e ov sammandrabbning skulle möjligen för