Aftonbladet – 22 augusti 1872, sida 2

vanns och kufvades, skulle hafva makt att öfver hela hans framtid kasta den skugga, som redan låg öfver det förflutna; ty för dem, som kände Håelene Trehernes historia, hennes med ens och hastigt gjorda uppfostran i förening med hennes förflutna lif och hennes hastiga död, behöfde mannens ord inga särskilda förklaringar, De omkringstående tycktes förstå hela sammanhanget och saken var för dem icke längre en gåta. Det var en förfärlig scen denna vilda brottning, som pågick vid sidan af den qvinna, hvilken varit en förbannelse för dem begge och för hvilken de nu båda, fastän af olika bevekelsegrunder, voro lika villige att strida George Treherne behandlade sin motståndare, som om han ämnade döda honom på stället, hvilket han ock sade sig vilja. George, utropade hans onkel, för Guds skull upphör! Kom i håg hvar du är — i närheten af hennes döda kropp. Det är just derför, att jag kommer ihåg hvar jag är, skrek han, beredande gig att ånyo börja kampen, som jag inte ger vika; tror ni, att jag skall tillåta denne usling kränka och beljuga min hustrus pamn, och detta bredvid hennes dödsbädd. Beljuga, återtog den andre, tror ni att jag ljuger. Så sannt som att Gud lefver och hör oss i detta ögonblick är det, att hon var min innan hon blef er, kapten Treherne, ni fick henne i andra hand. Härvid gingo de hvarandra så Härdt på lifvet, som hade de, likt tvenne gladiatorer, blifvit bundna tillsammans att brottats till dess en af dem föll. Mr Treherne och Henry Griffyths började att blifva förfärade för utgången af denna strid, och då de kämpande togo sig ett ögonblicks andrum, gaf den senare befallning till de omkringstående karlarne att genast gripa mannen, som fortfa