Aftonbladet – 22 augusti 1872, sida 2

ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR) AF FLORENOE MARRYAT. Den arme, sinnesrubbade mannen ämnade nu lägga sin hand på liket, men denna syn var förmycket för den mördade qvinnans förorättade make, Hvarken den gamles enträgna böner eller de andras fysiska motstånd kunde längre tillbakahålla honom. Hans ansigte hade under den galnes tal ideligen vexlat färg, näsborrarne vidgade sig och han andades häftigt och tungt, då han hörde de ömma ord som ställdes till den döda. Med ettendasprång framåt kastade han sig öfver honom. Slagen af förvåning, som mannen härigenom blef, hade George för ett ögonblick öfvertaget; men så snart hans motständare förstod det fiendtliga uppsåtet, vände han sig och grep fast i honom. Den muskulöse, kraftige John Read var en farlig kämpe att ge sig i strid med, så mycket mera nu, eldad som han var af den onaturliga vildhet, hvaraf de vansinnige understundom intagas. Georges vrede hade nått kulminationspunkten och allå hans sinnen regerades af hämndlystnad. Den djupa grämelsen, att hans eget namn och den döda hustruns ära sålunda skulle nedsölas inför tjenstefolket, förlänade honom en styrka till hvilken han icke sjelf trott sig i ständ. Han stridde icke med en varelse af kött och blod, det föreföll honom som kämpade han med någon, hvilken, om han icke öfver) Se A. B. JM 103, 109, 111, 113, 114, 116, 117, 119, 120. 1922—1925, 197-198, 140— 144, 146, 142—1858, 135-167, 169-—-193.