at RA 20 TE ROD PVE AVI UH SR HUME h lutländska redskaper — eftersom här är öf. å ji verflöd på jord och brist på arbetskraft. — t Men stora hinder ligga i vägen för en mycfiket hastig utveckling af landtbruksindu1 lstrien, — oeh dessa äro saknaden af tillräcki-liga kapitaler hos den mindre jordegaren eller hos arrendatorn, vidare af skickliga j arbetare och slutligen utaf reparationsverkA I städer inom icke alltför oskäligt afstånd. n Och beklagligen lära just dessa brister förea finnas inom de flesta åkerbruksdistrikter. 8) I allmänhet lära nemligen jordarrendatorerne ,lida af kroniskt penningbehof i följd af ka1 I pitalistens obenägenhet att till odlingsföretag . j försträcka medel, deryska jordarbetarne sakna a I vanligen både kunskap och omtanka; och går -Jett kompliceradt redskap sönder, så finnes s l ibland på 50 eller 100 sv. mil ingen, som är i a I stånd att laga det. De två senare omstän-I digheterna föranleda, att man endast med misstroende betraktar de nya uppfinningarna -Joch till och med någon gång blir tvungen .Jatt sätta dem åsido och taga fram de gamla, vJenkla och otympliga redskap, vid hvilka I man i sin naturliga enfald blifvit uppfostrad. ,lI allmänhet, så säges det, inhemtar -Iden ryske arbetaren med stor lätthet och Jarbetar någorlunda så länge det går bra, ,Jmen går något på tok, så är han alldeles -Ibortkommen och ur stånd att hjelpa sig Ul sjelf. ) Hafvuddraget af den ryska befolkningens I sysselsättning är landthushållningen. För hållandena hbäntyda äfvenledes derpå att Jså kommer att. förblitva. Utat Rysslands I stora befolkning af omkring 80 millioner lära ungefär tre fjerdedelar hafva sitt uppeI hälle genom arbete, egnadt åt samtliga de I särskilda grenarne aflandtbruket — hvilket, oaktadt medverkan af ett stort antal krafter för dess lyftande, ännu på långt när lingalunda uppnått den höjd af utveckling, på hvilken det befinner sig i andra stater. Icke förty ger den ryska jorden i allI mänhet en god äring. På många ställen eger ingen gödsling rum, och det anmärkes, att uti åtskilliga trakter någon sådan, i anseende till jordens naturliga fruktbarhet, icke torde kunna kommai fråga på närmare ett århundrade. På somliga ställen användes den torkade gödseln till bränsle. Ryssland har sin bestämda karakter al att vara en agrikulturstat och är beroende af den rikedom, som uppkommer af de snart sagdt omätliga massor af produkter, dem jorden skänker det dels direkte, dels i form af ladugårdsprodakter och afkastning afboskapsskötseln. Intet annat land i. Europa frambringar så mycket spanmål och läder, så mycken hampa och talg. Utförseln af dessa alster uppgår ingenstädes i Europa till så väldiga belopp som här.) Naturligtvis är storleken af denna utförsel labil och beroende af det vestra Europas behof, hvarföre också, och i synnerhet, spanmålspriserna icke bestämmas i produktionslandet, utan blifva till en god del beroende af marknaderna i Antwerpen, Marseille, London och Hamburg. Ett djupt nedtryckande i priset af alla slags alster ifrån den ryska jorden och dess binäringar hotar att inträda genom den allt mer och mer betydelsefulla konkurrensen på den europeiska verldsmarknaden, på hvilken nordamerikanska fristaterna med hela vigören af sin ungdomskraft, äfvensom andra transatlantiska stater uppträdt. Nordamerikanskt hvete och fläsk, sydamerikansk och australisk ull, talg ifrån Nordamerika och Buenos Ayres o. 8. V., 0. 8. v. noteras redan vid sidan af de motsvarande ryska alstren. Uti anförda förhållanden äfvensom deruti, att Ryssland exporterar nästan uteslutande råprodukter, ligger orsaken till de ständiga och betydliga fiuktuationerna uti dess handelsbalans, Man vill uti den ökade verldskonkurrensen om råvarors afsättning finna en fingervisning för Ryssland att mer eller mindre sjelft förädla sina råprodukter. Atterbjuda mjöl och väfnader, i stället för spanmål och spinnbara ämnen, förmenas nemligen kunna bidraga att i någon mån frigöra den ryska exporten ifrån det ständiga beroendet på verldsmarknaderna af de ideliga omkastningarne uti råvarupriserna, orsakade af påtryckningen ifrån de nordamerikanska fristaterna — Rysslands allra svåraste handelskonkurrent — helst arbetspriset i Ryssland är lägre än det i dessa fristater. Attlemna varor färdiga eller till och med halffärdiga till konsumtion skulle dessutom betydligt vidga antalet utaf afsättningsorter för de ryska produkterna och kunna till både säljares och köpares fördel betydligt underlätta den merkantila transaktionen. Ett annat ävnu vigtigare motiv för exporterandet ifrån Ryssland af färdig vara, i stället för råvara, ligger uti den ryska penningvalutans starka fluktuationer, ibland inom ganska kort tid och utan att vara framkallad af politiska omständigheter, — ett förhållande alldeles egendomligt för Ryssland och oerhördt i andra handelsstater. Nu är det till på köpet rysk handelsusance att, vid fråga om råvaror, spekulationen ifrån utlandet måste ske i form at leveranser, vanligen på mycket långa tider, icke sällan på ett är eller derutöfver, alltid med stora penningförskotter, ofta med förutbetalning af hela beloppet. Importörer på icke-ryska platser utaf ryska råvaror måste således äfventyra att, i följd af prisfall å rubeln, se sin förut betalta råvara underkastad ett motsvarande prisfall. Kunde Ryssland erbjuda till konsumtion färdig vara, så skulle den främmande köpmannen kunnat införskrifva den i mån af behof. och med undvikande af leveranstid och långa förutbetalningar. Spekulationen i ryska råvaror är sålunda i högsta grad äfventyrlig, — helst erfarenheten visat, att kursfallet på rubeln icke åtföljes af en samtidig proportionel prisstegring af råvarorna på den ryska handelsbörsen, Man kan ofta anföra kurs-finktuationer på rubeln med 20, 25, ja ända till 30 procent. Ett af de mest förvånande exempel i detta hänseende voro kursdifferenserna under året 1866, då Ryssland, under full fred åt alla väsentliga håll, såg kursen på rubeln i Petersburg medio April motsvarande 2 rår 30 öre svenskt mynt, men medio Juni 1rdr 90 öre, medan dess verkliga värde i silfver är omkring 2 rdr 70 öre ).