Aftonbladet – 21 augusti 1872, sida 2

och sir Henry Grifiyths i spetsen, skyndade fram och den förre sade med nervös ifver någon obehörig måste hafva trängtiirummet; dörren uppkastades på vid gafvel och George åtföljd af de andra rusade in. Första syn som mötte deras ögon då de inkommo, var att liket blifvit afhöljdt och bandaget aftaget från det gapande såret. Lutad öfver sängfötterna stod en ung man, i sönderrifna, nedsmutsade kläder med håret tofvigt hängande ned i pannan och ögonen flammande af vildhet; hans fullkomliga oupp märksammande af personerna framför honom, betecknade tillräckligt hans förnufts tillstånd. Så snart tjenstfolket fick sigte på honom utropades med en röst Coles och George Treherne ville rusa fram och gripa honom, men sir Henry Griffyths lade sin hand på hans arm och lyckades med ansträngning att afhålla honom derifrån. Fullkomligt ostörd af de inträdande utbrast mannen vänd till liket under de häftigaste åtbörder och med en pathos som var gripande att åhöra: Jag skulle inte hafva dödat dig — inte rört ett enda hår på ditt hufvud, om du blott varit god emot mig, fastän du blef tvingad att gifta dig med en annan, om du inte bedyrat mig, Nell, att det förfutna var fullkomligt glömdt — om du endast hade sagt-att du kom ihåg Chelton-Marsh och att ditt hjerta hyste något deltagande för alla mina lidanden, Men du hånade och skymfade mig midt i ansigtet — jag som skulle vilja hafva dött för dig — jag som älskade dig så gränslöst, Nell; och som du sade var älskad tillbaka. O! förlåt mig, Nell; du och djefvulen frestade mig till detta. Tala,säg att du förlåter mig nu och säg att du vill älska mig då vi råkas härnäst, då skall jag skjuta mig genast och komma efterl (Förts.)