Aftonbladet – 20 augusti 1872, sida 3

hennes liflösa kropp, det var förfäran, e! nästan öfverväldigande fasa, som bedöfvand spred sig genom hela hans varelse. Då han: ögon föllo på den dödas ansigte blef han; eget likblekt och alla hans lemmar skaka des så våldsamt, att han knappast förmådde uppehålla den liflösa kroppen. XKarlarnt voro mållösa af förskräckelse; de stodo om kring honom och sågo under andlös tystnac på hvarandra. Efter några minuter sade George Treherne med ihålig röst: Stevens, hvem har kunnat göra detta?s Han hade icke den aflägsnaste aning on hvem som var gerningsmannen till ett så groft dåd — alla gissningar förlorade sig i ett ogenomträngligt mörker. När kapten Treherne talade härnäst var det med en nervös häftighet. Stevens, sade han, gå genast hem, säg till Robson att taga en af vagnshästarne och rida så fort han förmår efter sir Henry Grif fyths. Du, John, sade han till en annan bland karlarne, gå med de andra och skaffa hit en bår eller någonting och ett kläde att breda öfver — det med, Han kunde nästan icke förmå sig att nämna henne i neutral form och orden gingo brådskande och med ansträngning öfver hans läppar, Taffeltäckaren envisades att få stanna qvar. Ni får inte vara ensam här, sir, jag ber att få dröja hos er. Nej, Stevens, jag önskar särskildt att du går hem, på det att din husbonde inte må få höra någonting förrän jag sjelf meddelar honom alltsammans. En af er kan stanna qvar om du så vill, låt resten gå och gör som jag sagt. N Karlen som qvarstannat berättade sedan, stt kaptenen inte talat så mycket som ett ;nda ord under hela tiden, utan satt orörig på en tufva med sin sin hustrus döda