Aftonbladet – 19 augusti 1872, sida 3

— En luftfärd med ballongen Colosse. En passagerare, som i tisdags från Göte borg medföljde ballongen Colosse, språklä raren Egyesy, har satt Göteborgspostens krönikeskrifvare i tillfälle att öfver resan gifva följande skildring: . Har ni någonsin, och det har ni utan tvifvel, i drömmen eg er vara begåfvad med förmågan att flyga, och har ni så känt hvilken Obaskrifig angenäm känsla af frihet, af lätthet, af upphöjd het öfver jordens grus, som då bemäktigar sig er; eller kan ni föreställa er ett ram med glas: tak och glasväggar, hvilket hastigt, men ändå nästan omärkligt stiger med er mot höjden, då har ni också något begrepp om det alldeles icke oangenäma utan rent af behagliga i denna ballonguppstigning. Knappt hade det ovana ögat hunnit uppfatta de solbelysta husen och kyrkorna, de sorlande, massorna dernere, innan ballongen af vinden fördes rakt in i ett mörkt och kompakt regnmoln, hvars EE skildras som passaFdereom ett halfdunkelt af tjock dimma uppy! ivalf. . Ännu några sekunder och de resande befunno sig i ett haf af ljus, det var, så föllo orden, som om vi sakta glidit fram genom en massa fantastiskt formade, af solstrålarne genomdallrade berg af rosenfärgad snö, så långt ögat kunde nå, tornande upp sig i snabbt vexlande, men alltid mjuka och afrundade formationer, den ena skönare än den andra. Ballongen hade då, enligt luftseglarens Sirnolikhetstieräk far. höjt sig omkring 3000 fot öfver hafsytan. Skådade man nu neråt, öppnade sig genom remnorna i molnbergen utsigter eller rättare öfversigter af det mest hänförande slag. Liksom genom mynninfarne af ofantliga kar varsnades här skymtar af je tusentals på höjder och i dalarne, på land och på vatten uppåtblickande åskådarne, af staden och dess omnejd, af husen och villorna. Nu steg ballongen högre, omkring 4500 fot och snöbergen med sina egendomliga sträckningar lågo under de resandes fötter. Utsigten var nu vidsträckt och hänförande skön. Vesterut blickade man åt hafvet långt bortom Vinga, åt öster skymtade sjön Aspen med sina skogkransade vikar. Från denna höjd skönjdes dock jorden endast som ett oredigt, af solljuset förgyldt kaos. Mörkröd och glänsande satt solen, Som en boll i det blå! Häruppe kunde ögat, obehindradt at brytninsarne mot molnpartiklarne, mera djerft blicka emot dess strålande skifva. Luften var ljum, men ändå frisk, och det kändes lika lätt och ljufligt att andas, som om man befunnit sig på veriges, eller på det verkliga Madeira. Då ballongen hunnit ungefär midtöfver Fräntorp, yttrade hr Sivel: Låtom oss nu kasta en blick på jorden-, och ballongen sänkte sig omkring 2500 fot. Nu framställde sig landskapet som den prydligaste reliefkarta. Skogar och ängar gnistrade i smaragdgrön fägring, landthus, kyrkor, bondgårdar, jernvägen och landsvägen lågo der lika symmetriskt som leksakerna ur en nirnbergerask stå uppställda på julbordet. Allt såg putsadt och fint ut, så nära himlen kunde intet skönjas af det oordnade, det af stoftet esmittade p gel . Följde så sjelfva nedstigningen å en bergshöjd i närheten af Partilled, hvilken försiggick lika lyckligt som sjelfva luftfärden. Nu kom hr gyesys fullkomliga herravälde öfver svenska språket de resande förträffligt till pass för att skin a den fasa och förskräckelse som grepo de hederliga landtbor-, bland hvilka denna luftens Leviathan helt plötsligt sänkte sig ner. Småbarnen lupo till skogs eller dolde sig i det innersta af stugorna, de äldre blott gapade och blisade, ända tills interlokutörens öfvertalningsförmåga tagit ut sin rätt och några handfasta karar fattade mod och närmade sig, hvarefter det j dröjde länge förrän ballongen halats ner på en lämplig plats nedanom berget gasen utpressats och det förmenta odjuret, nöslakt och spakt, rar nedpackadt i korgen. — Rättelser. I redogörelsen för Bellnansfesten står såsom rubrik öfver Jo, Jo:s poem: Helsning från Bellmansekens skugga; läs: Helsning från Bellmans skugga. — I uppgiften om aftäckningen står; Täckelset föll och bysten helsades te, läs: bilden helsades etc, — Slutligen öra vi nämna, att Monologen af Gamla Bellmanseken på Hasselbacken var förfatad af J. G. Carlen, hvilket vi försummat tt i redogörelsen omtala.