Aftonbladet – 19 augusti 1872, sida 2

att stanna, tänkte han, och han lydde ändå inte. Det duger inte att vara släpphändt med den göken märker jag. Coles hade likväl inte behöft draga sig undan, ty mrs George Treherne vägrade att följa med tillj. hundgårdarne. Du kan inte begära det, George, sade hon pjunkigt, då mina skosulor äro så tunna som papper och der är alltid vått och smutsigt. Jag trodde, min snälla Helene,svarade han godmodigt, vidhållande sin föresats att i trots af hennes näbbighet alltid vara vänlig, att du skulle hafva tjockare skodon på dig under promenaden och att det skulle roa dig att se hundarne. Men hvad skall du nu taga dig för medan jag är der? Åh, du blir väl inte länge hos de der otäcka djuren? George smålog — måhända tänkte han på att somliga menniskor ibland kunna vara bra mycket otäckare än de oskäliga djuren. Jo, Helene! Jag ämnar stanna en stund hos de otäcka djuren som du säger. Jag har gamla hundar, som jag vill helsa på, nga att göra bekantskap med och slutligen några sjuka, som jag skall undersöka. Jag kommer nog att dröja en timma der. Åh, Gud bevars-, utbrast Helene, jag kan inte stanna en timme här, George. Hvarför sade du mig inte detta förut? Söta Helene, svarade han allvarsamt, det var ju din egen önskan att följa mig; in öfverenskommelse med skogvaktaren var äppgjord förut; om du vill vänta inne i stugan, skall jag vara tillbaka så fort som möjligt. Nej, det kan jag inte, svarade Helene med stigande förtryteise, 2jag går hem, ef ter som du tycker mer om hundarne än mig,