Aftonbladet – 17 augusti 1872, sida 3

— ——? — -2F Mm ÄT Åh prat, inföll hon med ett sjelfbelåtet leende, huru som helst vill jag inte varai ert ställe. Kom nu ihåg att säga mr Wyatt, det kaptenen går åt edra trakter inom en timma och skynda er hem nu, jag har ej tid att stå här längre och prata Jaså! inom en tirama, tänkte han för sig sjelf, då han började återvägen, Jag mäste hålla mig ur hans väg, jag vet inte hur det är, men hans ansigte kan röra ett stenhjerta, Vacker, blomstrande och bilden af lycka — det förflutna tycks sannerligen icke trycka på henne. Vi skola se huru framtiden blir. Då han hade aflemnat sitt svar till Wyatt ämnade han lemna skogvaktarbostället, men blef qvarhållen af sin äldre kamrat, Stanna här, Coles, kanske behöfver jag lin hjelp, ty jag harskickat Jems ett ärende red till djurläkaren. Sålunda blef han tyun. sen att qvardröja. Jag måste vänja mig att se på honom, tänkte Coles, det ena ansigtetkan väl inte betyda mer än det andra; om han inte hade så förb—dt milda ögon när han talar med n stackare. Jag undrar om han ser ännu nildare ut när han talar med henne, han vet sig härvid i underläppen tills den blödde, På utsatt tid kom kapten Treherne, men lan var icke ensamt, Långt innan de ännu yntes hakom de tätlöfvade träden hörde nan en hög röst och ljudeliga skratt, hvilka iilkännagåfvo att bam var åtföljd af sin ustra. Sannerligen, utbrast Wyatt, har kapen Inte sin lady med sig. De tycka inte m att vara skilda de unga tu. Nå ja! 28 kommer väl ihåg hur det var när jag jelf var nygift. Mamma och Bessie! den nga ladyn kommer der nere i parken, jag et att ni vilja 9 på henne, (Forts