Aftonbladet – 17 augusti 1872, sida 3

Hon knyckte trotsigt på sin lilla nacke. Bemärkt mig! det skulle jag just vilja se honom försöka. I går då jag kom hem ifrån byn och gick genom småskogen der borta, hörde jag en röst i närheten, som mumlade och muttrade nägonting otyd. ligt, och jag började blifva förskräckt till dess jag fick se mr Coles liggande utsträckt på marken med bössan i hand, Det var väl, att han inte tog mig för en krypskytt, eljest hade jag väl fått mig ett skott, under det han 188 der och sigtade i luiten, Jag sade: gad morgon! när jag gick förbi, men den tölpen besvärade sig inte med att öppna mun till svar. Det skall bli långt till jag helsar god morgon på mylord Coles, Skogvaktaren skrattade åt sin dotters utbrott af harmsanhet, Var oartig emot en qvinna och hon skall aldrig förlåta dig. Om Coles stannade här tills han blefve gråhårig, så skulle du väl inte kunna glömma hans ohöflighet i går. Ja ja, min flicka, tro mig, han kan nog lefva din gunst förntap,: Dä skogvaktaren blef ensam, tänkte ban öfver hvad hon berättat och sade för sig sjelf: Sigtadel... kanske med hanen på helspänn... det är oförsigtigt; om han vill öfva sig att skjuta, bör han välja passande tid och ställe. Jag skall tala med honom derom. Efter en stund kom Coles gående, och betraktande hans bössa sade Wyatt: Jag förmodar, Coles, att du inte går med den på helspänn; det är en vana som jag ogillar, och bättre skyttar än du hafva fått ångra den. Nej, det gör jag inte, var svaret, När nattvakterna börja, få vi kanske