Aftonbladet – 16 augusti 1872, sida 3

Helene, är du verkligen ond för att jag stannar hemma? Ja, naturligtvis, sade hon, sättande sin häst i rörelse, Jag tycker inte om sådana der NYCker. Han besteg sin egen häst och följde henne. Georgel utropade mr Tronerne, det är väl inte din mening att komma med. Jo, återtog vår hjelte, som onkel finner, kan jag inte skiljas ifrån eder. Han såg härvid meå en vänlig blick på sin hustru, men non hade ett af dessa anfall af vresig särmulenhet, emot hvilka till och med en dubbelt så stor älskvärdhet som hans skulle strandat, och hon besvarade den derför ej ens med en vändning på hufvudet. Detvar lönlös möda att uppoffra sig för henne, men han gjorde det för eget medvetandes skull. Mr Treherne lät icke ämnet om William Trehernes inbjudande till Ariscedwyn falla. Han upptog det under aftonen och flera påföljande dagars lopp och började uttrycka sin synnerliga förvåning öfver brorsonens invändningar mot hans afsigt, hvarför George slutligen, för att ej väcka onkelns misstan. kar, låtsade instämma i hans önskan. Jag förtröstar på, tänkte han för sig sjelf, att Elfrida inte anser det vara mitt Åtgörande och jag vet att hon inte kommer. Och han hade rätt. Mr Treherne skref let mest öfvertalande inbjudningsbref till William, bedjande honom och Elfrida komma ill Aviscedwyn för att derstädes tillbringa sommarmånaderna. William var ytterst be lägen att antaga tillbudet och påyrkade trängt att Elfrida skulle göra detsamma, nen hon afslog utan tvekan. Han ömsom vad, befallde och hotade henne, men allt örgäfves, Hom nekade absolut att resa tilAriscedwyn.