Aftonbladet – 16 augusti 1872, sida 2

hade mål i mun, men arbetar som två, och är för öfrigt mycket fredlig. Det är det väsentligaste, Wyatt; villig het och idoghet äro tvenne stora förtjenster hos en tjenare, och hans tystlåtenhet är ingenting att fästa sig vid; de,som tala mest, äro oftast de som arbeta minst. Men nu kan jag inte dröja längre: jag väntar det unga herrskapet i dag och har ännu myc ket att uträtta hemma vid. God morgon, Wyatt! På utsatt tid anlände de nygifta, och gamle mr Treherne erfor en sådan utomordentlig glädje vid deras mottagande och var så upprymd, att han följde dem från rum till rum, med märkbar tillfredsställelse åhörande deras yttranden af välbehag öfver alla gjorda förändringar, utan att lägga minsta märke till brorsonens ombytta väsende. Men då den första bullersamma glädtigheten var öfver och de i lugn hade slagit sig ned omkring middagsbordet, väckte Georges förändrade sätt så mycket mer hans förvåning. George Treherne var icke mer densamme som förr. Han var vänligt förekommande och färdig att rätta sig efter andras, i synnerhet sin hustrus önsknisgar, gamt villig att vara med om allt som föreslogs, likväl med synbar liknöjdhet för hvad det var. Att sjunga hade han alldeles lagt bort, och hans fordna favoritnöje, ridterna, företog han nu endast såsom en prosaisk motion Han var tystare än någonsin och all matlust tycktes nästan försvunnen, men likväl förefunnos inga egentliga sjukdomssymptomer, ej heller någon sådan själsoro, som kunde förklara den förändring han hade undergått. Mr Treherne kunde likväl icke afhålla sig att meddela George sitt iakttagande, men George gaf endast