Aftonbladet – 15 augusti 1872, sida 3

leum skulle bestå af några andra ämnen än dem, som till tullbehandling blifvit anmälda, och företedde till stöd för detta sitt påstående intyg från två i Stockholm boende industriidkare, som enligt hans åsigt vore fullt kompetente att bedöma saken. Advokatfiskalen Tham begärde uppskof med målet för att blifva i tillfälle att taga del af de af svarande-ombudet inlemnade handlingarna, och utsattes målet af denna anledning att ånyo förekomma den 28 i denna månad. — Misshandling och rån. Göteborg, den 14 Aug. Sistl. torsdags afton hade hemmadottern Emma Johansdotter från gården Thors i Yxnevalla socken af Marks härad sammanträffat å ett nykterhetsvärdshus vid Kungsgatan med en obekant karl, hvilken gifvit sig i samtal med henne samt efter att ha bjudit henne på kaffe sökt öfvertala henne att följa honom till hans i Haga boende moder, der hon skulle erhålla fritt logis under den tid hon uppehölle sig här i staden. Flickan hade emellertid ej velat följa med den obekante karlen, men sedan denne tagit ett henne tillhörigt knyte och dermed skyndsamt aflägsnat sig, hade hon varit nödsakad att följa efter honom genom gamla allten och förbi Lorensberg. der han vikit af uppåt Kalfgatan. Oaktadt hon gjort flera försök att under vägen till Lorensberg taga knytet ifrån karlen. hade detta dock ej lyckats henne, hvarför hon äfven måste följa efter honom då han från Kalfgatan begaf sig upp öfver bergen bakom Lorensberg. Under hotelse att taga lifvet af henne samt genom att hålla sin ena hand öfver hennes mun hindrande henne att ropa på hjelp, hade han der misshandlat och slagit den arma fickan, så att hon nästan förlorat sansen, hvarefter nidingen rånade henne på en portmonnä, innehållande några riksdaler, som hon hade förvarad i sin klädningsficka, hvarpå han am aflägsnat sig, lemnande flickan åt sitt öde. Sedan det genom beskrifning utrönts att rånaren ej gerna-kunde vara någon annan än för snatteri straffade manspersonen Johan Adolf Lustig eller Rosenqvist, blef denne efterspanad och anträffades redan Fronda dag. Då han af ett par poliskonstaplar skulle häktas och afföras till rådhuset gjorde han det mest förtviflade och våldsamma motstånd, så att det var med knapp nöd konstaplarne lyckades få honom med sig. Vid afvisiteringen befanns Rosenqvistinnehafva den från Emma Johansdotter rånade portmonnän med inneliggande omkring 6 rdr. Rosenqvist har dock ej kunnat förmås erkänna den begångna misshandlingen, men har medgifvit att han medföljt flickan förbi Lorensberg till Kalfgatan, utan att dock på minsta sätt ha förnärmat henne. Portmonnän sade han sig ha köpt i Läbeck för flera år sedan samt förklarade att de penningar som funnits i densamma voro hans egna. Några afhörda vitnen ha emellertid intygat att de dels sett Rosenqvist vara närgången mot Emma Johansdotter, ehuru hon tillbakavisade honom, och dels sett honom i. närheten af Lorensberg bära ett knyte, som flickan åtskilliga gånger sökt taga ifrån honom, men att han genom att skypda undan upp öfver Lorensbergs-bergen förhindrat och förekommit detta. Ett af vitnena hade äfven följt efter ett stycke i bergen, men slutligen tröttnat på jagten och vändt om. — Rån. I Öresunds-Posten läses: Nattentill förra lördagen gjorde några djerfva bofvar inbrott hos undantagsenkan Hanna Pehrsdotter å n:o 27 Fleninge. Den nära 70 åriga enkan, som bor i en från hufvudgården afskild bygnad, väck tes af buller å loftet, hvarifrån tjufvarne sökte komma ned i våningen, men då i väg fanns, oingo de ned på gården och skaffade sig ingång senom fönstret, sedan de förgäfves ropat åt qvinnan att stiga upp och öppna för dem. Hon steg emellertid upp och sökte genom en bakdörr undkomma, men en af de tre bofvarne, ;den fjerde höll utanför med vagn, grep henne och fasthöll henne, med höjd knif hotande, att om hon ej ville uppgifva hvad honegde, skulle de döda henne. På hennes bön att skona hennes lif och sedan hon lemnat ifrån sig öycklarne samt förnekat att hon innehade den summa, 500 rår, som le RV henne ega, lemnade de henne ett ögonblick, för att hopsamla allt hvad de kunde öfverkomma, hvilket kastades ut genom fönstret. Emellertid hade enkan haft nog mod och själsnärvaro att genom bakdörren i blotta linnet smyga sig ut och bort till sonens, Magnus Perssons bostad. som med sina drängar så hastigt skyndade till undantagsbyggnaden, att tjufvarne icke hunno medtaga något af det gods, som blitvit utkastadt genom fönstret och hvilket derför blef qvar. Deremot körde röfvareföljet bort med en del linne, bolstrar, fläsk m. m., som blifvit nedkastadt från loftet.