Aftonbladet – 15 augusti 1872, sida 2

eller mrs någon annan. Hurn som helst tycktes verkligen morgonen gry för reali serandet af de upgas länge närda förhopp ningar. Jag försäkrar dig min hedersvän, sad Digby ifrågavarande afton med ett glädje strålande ansigte till George, att jag skull knappast bli förvånad om jag en vacker dag blef bjuden på middag till Sorel Cottage Som jag sade går det nog väl till slut, dt skall få se, att hvad tiden lider så blir de inte så stor skilnad i ålder mellan vår: äldsta söner! Digby riktigt jublade af glä dje vid tanken derpå, men George instämde icke i hans muntra skratt. Jag vet ej om jag skall gratulera dig eller inte, Digby, ty summan af saken äl ändå, att ungkarlslifvet är det lyckligaste. Digbys blåa, hederliga ögon blefvo vidöppn: af förvåning. Det var en vacker bekännelse af en tre månaders äkta man, hvad har kommit dig på den tron, George? Du ämnar väl aldrig anställa någon jemförelse mellan dig som egare till Ariscedwyn och mig fattig f—n som måste vara slaf i all min dar? Slaf, utropade George med gnistrande ögon, fri menar du; det finnes intet slaf veri jemfördt med det att nödgas ständigt gifva vika för en annans vilja, såsom jag måste göra för min onkels. Det är hvad jag kallar slafveri. O, Charles, du kaninte ana hvad jag skulle vilja gifva för att åtel vara tillbaka hos Er i det gamla 120:de. Hans ögon voro fästade på marken och har strök med otålighet handen öfver pannan Charles Digby försökte, på mäns yanligg sätt, att trösta och förskingra hans dyster OR klappade honom hårdt på axelr hos ett par tre gånger och sade slut oe ligen