AVILE LI ALA ED IIIURDS Tröst I skiljsmessans stund. Påföljande eftermiddag, den sista de tillbragte i Milborough, var George Treherne nere hos sin vän Digby i kasernen. De sista månaderna hade egentligen icke medfört någon förbättring uti hans och Agnes förhållande till modren, likväl voro deras förhoppningar icke förminskade, tvärtom hade Agnes med glädjestrålande ögon berättat för George, när han hemkom från sin resa, att hon hade anledning förmoda det modren nog så småningom skulle gifva med sig. Charles Digby meddelade George, hvad han sjelf ansåg nästan som ett mirakel, nemligen att han tvenne gånger hade mött mrs Treherne ute och att hon då hade helsat på honom; likväl bibehöll hon en envis tystnad i allt som angick detta ämne och när hon talade om Agnes framtid var det alltid med ett fullkomligt ignorerande af hennes förlofning, Hon var dock mindre bitter än förr och hade aflagt den obehagliga vanan att på ett för Agnes särskildt sårande sätt nämna Digbys namn. Förhållaådet var, att mrs Trehernes lynne efter sonens giftermål med arftägarinnan hade blifvit ovanligt blidt och jemnt. (Forts,)