Aftonbladet – 14 augusti 1872, sida 3

af emot det klumpiga och obelefvade i. hela hennes väsende och hållning. Åh, det betyder ingenting alls, sade hon som svar på Elfridas mera artiga än uppriktiga yttrande. Vi voro ute och handlade i Southampton hela dagen. Ni tycker kanske det är besynnerligt, att jag, som kommer direkte från Paris, behöfver köpa någonting här, men det är borddukar och sådana saker, som vi för morfars räkning skola hafva med oss ut till Ariscedwyn; derför gingo mrs Treherne, Agnes och jag ut tillsammans. George ville naturligtvis inte vara med; ban afskyr att gå i bodarna. Jag vet inte hvad han gjorde hela dagen — låg och drömde kanske, eller hur, George? Förmodligen, svarade han kort. Åh, jag är säker derpå. Jag sade just, att du inte skulle kunna vara af med mig, utan att få tråkigt. Tyckte ni om Paris? frågade Elfrida för att afbryta det äktenskapliga skämtet. Ja, utomordentligt, i början tyckte ja att der var kallt öch de hafva sådana små dåliga eldstäder. George var mycket ute och så blef han sjuk en gång och då hade jag rysligt tråkigt. Glömmande sig sjelf frågade Elfrida med öm oro vänd till George: Har ni varit sjuk? Åh, ingenting att nämna. Hvarföre berättar du sådant, Helene? Tala hellre om någonting, som kan vara roligt, i stället för att sysselsätta dig med sådant, som tilldragit sig för långliga tider tillbaka. Det var endast en lindrig opasslighet, från hvilken jag nu är alldeles återställd. Åh, det var värre än opasslighet, George, sade Hölene vigtigt. Doktorn sade att du hade stark feber... En natt talade du alla möjliga galenskaper och bad i de mest höf