Aftonbladet – 14 augusti 1872, sida 3

Ur ett antiqvariskt meddelande från Richard Dybeck. Till märkligare fynd, af mig träffade under eftersommaren, höra några bronssaker, hittade i ett stenrör i Turinge socken, samt i synnerhet ett vid gräfning i en mycket liten stenomsatt grafkulle i Näshulta gsocken, bland kol, ben och jernsaker, funnet blåshorn, hvaraf dock blott den afskurna och synbarligen putsade lilländan med ett af fingerhålen återstår. Det är af bockhorn och tjockändan tyckes, att döma af den brända kanten, vara förtärd af eld. Ett dylikt, men i det närmaste helt horn, såsom i fråga varande mycket angripet af röta, skall för några år sedan funnits i Westermo socken och lärer ännu kunna framskaffas. — Af de omkring tio mest af mig sjelf nyupptäckta runstenar; hvilka till stor del i afbildningar komma att intagas i årets Runa, vinner vår runlitteratur en dyrbar tillökning, i synnerhet genom en, hvars inskrift till en del består af stafrimade verser, hvilka blifvit af vår utmärkte prof. G. Stephens i Kjöbenhavn lika mästerligt som snillrikt tolkade. — Äfven af muntliga öfverlemningar, såsom folkmelodier, sägner, gåtor m, m., har jag, som icke just så blindt tror på fornsakernas (nygjorda) sagor och historier, gjort en öfver förväntan rik skörd, hvaraf Runa, hvilken i dessa dagar börjar tryckas, skall, såsom jag dristar lofva, se i alla hänseenden märkvärdiga prof. Våra fasta minnesmärken kunna sägas för närvarande sakna all tillsyn och vård. Bedröfliga följder häraf i så väl Upland och Södermanland, som i Östergötland, skola snart läggas i behöflig dag.