Aftonbladet – 14 augusti 1872, sida 2

hang hustru skulle visa sig artig emot Helene, hvarföre han påyrkade, att hon genast skulle aflägga visit hos henne. Elfrida satte sig ej deremot, väl vetande, att hon förr eller senare skulle bli tvungen att se och vara tillsammans med henne. Hon fann det derföre lättare att göra en formlig förmiddagsvisit än något längre besök, som skulle hafva antydt ett förtroligare umgänge. Likväl var det med den högsta grad af tillfredsställelse som hon, då hon på Sorol Cottage med darrande röst frågade efter mrs George Treherne — med hvilkeu ansträngning tvang hon ej detta namn öfver sina läppar — mottog till svar icke hemma, mrs; herrskapet hafva allesammans gått ut för att bli borta hela dagen. Det syntes henne, som en riktig hugsvalelse från den plåga hon ögonblicket förut sett ansigte mot ansigte; bon drog en djup suck af lättnad, satte sig upp i sin lilla phaeton och vände ponnyns hufvud i riktning ut åtlandet. En li ten utflygt mellan de ljusgröna ängarne med sina doftande vårblommor skulle uppfriska och göra henne godt. Under det hon lång: samt åkte fram åt en liten beskuggad pit toresk väg — hennes älsklingspromenad der hon så ofta gått tillsammans med den med hvilken hon nu mera aldrig skulle prome nera — föresväfvade henne minnet af deras gemensamma utflygter och försänkte henne i ett nästan drömlikt tillstånd, hvarur hon dock våldsamt uppväcktes af en syn fram: för henne — en syn hvilken kom henne att rycka in tömmarne och efter en plötslig. nära nog farlig vändning, återtaga stora landsvägen. Den vådliga manövern gjorde hästen bångstyrig och förorsakade den bakom sittande betjenten den yttersta bestörtning samt föranledde honom, att sedan i köke berätta, det han trodde mrs blifvit galen