Aftonbladet – 14 augusti 1872, sida 2

emedan hennes sängkammare skulle omtape seras och förändras till toilettrum för den unga ladyn som väntades. Mamma har aldrig sedan jag blef född ansett mig värdig att få ett eget toilettrum, sade Agnes godmodigt skrattande, då hon för Elfrida berättade, att hon blifvit husvill, men ingenting är godt nog för mrs George Treherne. Det lilla rummet är nu så prydligt; du måste bestämdt komma och se det, Elfrida. Mamma hade i alla fall ämnat låta omtapetsera det i år. Toi lettbordet är klädt med hvitt muslin och spetsar och jag har arbetat en stor, myc ket vacker nåldyna, som har sin plats midt framför spegeln. När kommer du och tager alltsammans i betraktande, Elfrida? Jag är ännu så klen, stammade Elfrida. och går mycket sällan ut; men om jag or kar skall jag komma, söta Agnes, hvarom inte, så beskrifver du det så väl, att jag fullkomligt kan föreställa mig huru allt sammans ser ut. — George tror jag inte fäster sig mycket vid sådant, men jag hoppas, att hans hustru skall bli nöjd med våra anordningar. George skref i dag att vi kunna vänta dem i nästa vecka. Hans bref andas nu mycket mera glädtighet än förut. Ack Elfrida! jag val till att börja med så rädd, atthans hjerta inte var böjdt för detta giftermål, men jag tro1 jag misstagit mig. ty nu förefaller allting att vara så godt och väl, gudskelof! Elfrida försökte att tro detsamma. Har hade funnit det lättare att glömma än hon men kanske hade han heller aldrig älskat så som hon. Hon hade ju bedt så varms böner till Gud, att ban skulle kunna glöm ma och bli lycklig igen. Hvarför skull hon då sörja om nu så var — nej! hon gjorde det icke heller, hon var tacksam och