Aftonbladet – 12 augusti 1872, sida 3

Han skulle hellre fått rycka tungan ur halsen på mig, än att med sådana ord tvinga mig att mottaga sina pengar. Förr kunde jag dö af hunger och törst än använda ett enda öre deraf på mig sjelf — men jag skall vänta, tills jag får se dem tillsammans, då förmodar jag, att intet medlidande längre skall tala i mitt sinne för honom. Den arme, vilseförde unge mannen vände tnder ivalfull ångest hufvudet på kuddoa och numlade mellan de hoppressade läpparne öf ver George Treherne en förbannelse, hvilcen hans hjerta likväl icke kunde diktera; nen hvarken hans eder eller hans hämndplaner förmådde numera hämma loppet af händelser. tas gång, och innan den nyantagne unders skogvaktaren ännu blifvit hemmastadd i sina ya förhållanden, ljödo bröllopsklockorna rida i trakten, förkunnande giftermålet melan kapten George Treherne och mademoielle du Broissart. En mängd menniskor hade lifvit inbjudna till bröliopsfrukosten. Som värd och värdinna presiderade i all sin glang samle mr Treherne och modren till den ycklige brudgummen, mrs Henry Treherne, vilka nu riktigt strålade af tillfredsstälelse. Agnes tillika med Dora och Emma Preherne fungerade som brudtärnor. Dora 1ade visserligen först vid underrättelsen om Jeorges förlofning hängifvit sig åt några rysteriska attacker, men hemtade sig sedernera och ansåg det vara bäst att draga å mycket nöje af händelsen som möjligt, wvarföre hon beslöt att resa till bröllopet ch der kanske få tillfälle att göra sig inagande för någon af brudgummens kamraer. Kapten Digby var äfvenledes närvaande; modrens invändningar härför hade trandat mot Georges absoluta önskan att e sin vän Digby på Ariscedwyn vid detta illfälle. (Forts.