Aftonbladet – 12 augusti 1872, sida 3

tartjensten, men du får väl lära dig så små ningom. I mr Wyatt får du en god upp syningsman, han meddelar dig för öfrigt lö nevilkoren m. m, Kom blott ihåg att var: ärlig. Det har jag alltid varit, återtog man nen med stolthet. Nå det var godt och väl. Wyatt, nu kar du tala med honom, hvad som behöfs fö! öfrigt. God natt, mrs Wyatt. Då skogvaktaren följt George ut genon dörren, sade han: Han tycks mig vara en riktig tvärvigg Wyatt, men vi kunna ju taga honom på för sök. Jag tror inte, att han i allmänhet är så butter, återtog skogvaktaren, han har gjor en lång resa och tycks vara alldeles utfat tig. Han förefaller mig mera olycklig är vresig. Stackars f—n, tror du det? sade George medlidsamt, i det -han återigen hastigt gick in i stugan och stack en Sovereign i Coles hand. Du behöfver kanske lite pengar, min vän, innan du kommer i ordning; tag dig baa inte ett rus derför, sy sådant tillåta vi aldrig på Ariscedwyn. Han började derefter gå hemåt med sänkt blick och hjertat öfverväldigadt af sorg. Då mrs Wyatt hade anordnat Coles bädd i en kammare innanför köket och familjen sått till hvila, kunde han oaktadt sin trött het och den för honom så ovanligt beqväma sängen, i hvilken han låg, icke somna. Han vände sig otåligt fram och tillbaka och förmådde ej ur sina tankar slita samtalet ned kapten Treherne. Jag sade honom att jag var ärlig, tänkte an för sig sjelf, men det var en lögn, ty ula mina svar voro falska, Jag skulle önskat, att han ej sett så god och sorgsen ut!