Aftonbladet – 12 augusti 1872, sida 3

Främlingen skakade nekande sitt hufvud. Vi äro sjelfva födda i London och tycka derför det är roligt att höra något från våra vänner och bekanta derstädes, Har ni nyligen varit i London? Ah nej, svarade han med synbar motvilja för vidare samtal, jag är inte alls från de trakterna. Mrs Wyatt hade just på tungan att fråga honom hvarifrån han var, då hon hörde fotsteg på den frusna marken utanför, hvil ket föranledde skogvaktarn att stiga upp och gå till dörren. Det är säkert kapten, som är på hemväg, sade han, vänta här, Coles, skall jag bedja honom stiga in och tala med er, Då han kom ut träffade han mycket riktigt kapten Treherne, hvilken, åtföljd af flera karlar och ett halft dussin hundar, var stadd på hemväg. Wyatt, sade han, då skogvaktaren trädde närmare, jag håller just på att anmoda Jim att sköta om benet på den der jagttiken, hon är skadad i sjelfva leden; släpp aldrig valparne ut på samma gång som de andra hundarne, de skämma bort drefvet. James, du får gå hem. Om ni tillåter, sir, vill jag be att få tala några ord vid er, sade Wyatt, hvarpå han framförde sitt ärende och bad kaptenen se på mannen, hur han föreföll honom, Åh, hvad kan det gagna till? sade George med en min af trötthet. Det är bäst Wyatt, att du sjelf ger akt på, om han är hederlig och ordentligt fullgör sina åligganden. Ja herr kapten, var fullkomligt säker, att jag det skall göra, var svaret. Jag skulle endast känna mig mera lugn, om ni sjelf behagade se, hvad ni tycker om honom; det skulle lätta mitt eget ansvar, Plat