Aftonbladet – 12 augusti 1872, sida 3

skall komma folk ifrån alla kanter för att vara med på bröllopet, och brudens utstyrsel låter verkligen se sig.Bessie sänkte rösten nästan till en hviskning och fortfor: Mrs White; ladyns kammarjungfru, hberättade mig, att hon trodde miss Brossart hade femtio sidenklädningar. Tror ni det kan vara möjligt? Men den, till hvilken hon talade, tycktes icke begrunda möjligheten eller omöjligheten af ett dylikt öfverflöd, utan frågade endast: Brukar miss — den lady, om hvilken ni talar, ofta komma åt den här trakten? Nej mycket sällan, var Bessies svar. Förr än hon blef förlofvad med kapten, gjorde hon det aldrig, men nu har hon två eller tre gånger följt med Honom på hans jagter. Herrgården ligger inte så nära, som ni kanske tror, derför att man ser ljusen derifrån, men det är endast om vintern då träden stå kala; om sommaren äro vi alldeles undangömda. Här blef deras samtal afbrutet genom Wyatts och hans hustrus inträdande. Sällskapet ökades derefter af Wyatts båda söner, tio å tolf års gamla pojkar, hvilka hemkommo från sko gen. När maten blifvit framsatt, slogo de sig alla ned omkring bordet, men främlingen åt litet och talade ännu mindre. Ni tycks inte vara mycket hungrig, min vän, sade mrs Wyatt, mår ni inte väl? Jo tack, sade mannen brydd, men jag har gått så långt i dag, att jag är alldeles uttröttad. En god sömn skall nog återgifva er krafter, sade Wyatt vänligt, men jag har alldeles glömt att fråga hvad ni heter. Thomas Coles, svarade mannen, Är ni kanske slägt till John Coles på lilla Nygatan i South Hackney?x