Aftonbladet – 10 augusti 1872, sida 3

ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR) F LORENOE MARRYAT. Der tillbringade han en vecka, hvilken jag icke kan tillåta mig att beskrifva — en vecka under hvilken han i alla slag af excesser förnedrade sin egen värdighet, sträfvande att hos sig utplåna hvarje skymt af gudomlig natur, att dränka sin förtviflan i därskaper, att döda samvetet genom ideliga sinnesrus — en vecka, under hvilken han var vild, vansinnig — allt utom sig sjelf och på hvilken han sedan med blygsel blickade tillbaka. Då den var tilländagången och han hade tömt nöjets bägare ända till dräggen, ställde han sin kosa till Ariscedwyn, icke i öfverilning och förtviflan, som då han lemnade Milborough, besluten att om möjligt döda sig i laster eller så vanställa sitt moraliska jag, att hon icke mera skulle känna igen honom, utan försjunken i en apathie, kall, stel och nästan oförmögen att hålla sitt hufvud upprätt och med ett ansigtsuttryck så hårdt, att det aldrig förr varit sedt hos George Treherne. Han hade icke gifvit sin onkel någon särskild underrättelse om sin ankomst, men han var väntad omkring denna tid och den väckte sålunda ingen öfverraskniog. KL 6 på eftermiddagen stannade hans vagn utanför Ariscedwyns portar och han anlände just i lagom tid för att med sia onkel och Hålene sätta sig till middagsbor?) 82 A. B. JM 108, 109, 111, 113, 114, 116, 117, 119, 120, 122-—125, !97-128, 140—144, 146, 148—153, 155—167, 169—183.