Aftonbladet – 9 augusti 1872, sida 2

hennes sammanträffande med John; men allt som tankarne på honom försvunno ur hennes sinne, återinträdde hon i sina gamla vanor. Hon behöfde likväl icke frukta att möta honom igen. John Read hade nu ett annat mål i sigte och han ställde sina steg långt ifrån grannskapet af Blackheath. Ju närmare julhelgen stundade, ju mera försumlig i sina studier, ouppmärksam och stojande blef Helene, och miss Plimpton hade ofta anledningar till anmärkning not henne. Helene hade just erhållit bref från morfadren, i hvilket han meddelade henne, att George lofvat tillbringa julhelgen på Ariscedwyn. Helene, altid tillreds att anse sig som en mäktig orsak till Georges åtgöranden, antog genast, att det tillämnade besöket var anlagdt på, att han skulle få tillfälle odla bekantskapen med henne. Flertalet af pensionärerna hade lemnat Blackheath i medlet af December, för att tillbringa julferierna i sina hem. Helene hade redan några dagar varit på Ariscedwyn, då Elfrida hade sitt sista, i föregående kapitel relaterade samtal med George. Då han lemnade henne med en ed på tungan och, som han sade, helvetet i sitt bröst, rusade han hem, tillsade sin kalfaktor om ett skyndsamt nedpackande af några nödvändighetsartiklar, och utan ett farväl till hvarken sin mor eller syster, utan en vink om sin afsigt till kapten Digby eller någon af. sina vänner, kastade han. sig i en jernvägskup6 och reste till: London samt der ejdlöst öfverlemnade sig åt stadens alla förörelser, utan någon annan ledare för sina handlingar än satan, som med passionens spira styrde hans arma jar (Forts.)