Aftonbladet – 9 augusti 1872, sida 2

säga annat? Hvad kunde jag göra? Mellan dig och mig står mitt löfte till Gud. Dörren slogs igen och han var gången. Gud beskydde honom! mumlade hon i skiljsmessans dödsångest. Gud välsigne honom och bevare honom från det onda! Huru jag skulle hafva älskat honom och gerna dött för honom, om det varit Guds vilja — nu har jag endast gjort min pligt. Himlen hjelpe oss båda — honom att bära det ståndaktigt och mig att öfverlefva det. Grace, sade hon till systern, som en stund derefter inkom, hjelp mig till sängs igen — jag orkar inte längre vara uppe. Då hon blifvit afklädd och lagd, slog hon sin arm omkring systerns hals, tryckte krampaktigt hennes hand och hviskade i hennes öra: Grace, älskade syster! Mitt lif är slut, allt hvad jorden egde värdt att lefva för är borta — borta för alltid. Ack, allrakäraste Grace!... om jag vore hos mamma och min lilla engel i himlen! NIONDE KAPITLET. Mr Treherne får sin önskan uppfylld. Heldne du Broissart hade icke känt sig riktigt väl till mods efter sitt samtal med John Read. Det hade ej haft makt att beveka henne, men att sätta henne ien ryslig förskräckelse. Hon hyste intet deltagande för det arma hjerta hon så samvetslöst belragit, ingen gnista af ömhet återvaknade hennes bröst, då hon erinrades om de dasar på Chelton Marsh då de varit alt för hvarandra, men hans ord och hans uppförande förfärade henne, emedan hon visste, stt han talade allvarsamt och att han menade, hvad han sade. Hennes rädsla varade lock endast en kort tid. Då hon betänkte